Fortsättningskurs‎ > ‎Makroteori‎ > ‎

Makroteori - Sammanfattning

Modeller

Bra visuell härledning av de olika modellerna: http://www.fgn.unisg.ch/eurmacro/tutor/map.html (klicka på en linje för mer information)
  • Varumarknaden (Korsmodellen): Jämvikt när total konsumtion (AD) = total produktion (Y). Vid överproduktion sÃ¥ ökar lagren, företagen behöver avskeda personal och minska sin produktion. Vid underproduktion sÃ¥ minskar lagren, företagen behöver nyanställa och öka sin produktion. Ett jämviktsläge behöver inte innebära full sysselsättning, sÃ¥ det kan vara önskvärt att stimulera den totala konsumtionen genom expansiv finans- eller penningpolitik. Detta förskjuter AD-kurvan uppÃ¥t och ger oss en ny jämvikt vid en högre produktion och sysselsättningsnivÃ¥.
    • AD (Aggregate demand): Total konsumtion. Här ingÃ¥r sparande och lÃ¥nande, sÃ¥ konsumtionen kan vara lägre eller högre än den totala produktionen.
    • Y: Total produktion (BNP).
  • Penningmarknaden: Jämvikt när penningefterfrÃ¥gan (Md) = penningutbudet (Ms).
    • Md (Money demand/Liquidity preference): EfterfrÃ¥gan pÃ¥ pengar.
      • Md = P * L(i, Y)
        • P = PrisnivÃ¥. Vid stigande prisnivÃ¥ har vi inflation, och sjunkande deflation.
        • L(i, Y) = Likviditetspreferensen. Vill vi ha lättÃ¥tkomliga pengar (likviditet) eller investera dem i obligationer? Beror pÃ¥ nominell ränta (i) och total inkomst (Y).
          • Inkomst:
            • Transaktionsmotivet: Vi behöver obundna pengar/kontanter för vardagsärenden, t.ex. handla mat. Vid en högre inkomst vill vi konsumera mer och behöver mer fickpengar, vilket ökar likviditetspreferensen.
            • Försiktighetsmotivet: Vi vill ha lättillgängliga pengar för oförutsedda problem och utgifter. Förväntningsaspekt. Vill ha mer pengar vid högre inkomster.
          • Ränta:
            • Spekulationsmotivet: Vi vill köpa obligationer om vi tror att obligationspriset kommer att stiga, vilket det gör ifall räntan stiger. Ju lägre ränta, desto mer pengar efterfrÃ¥gan vi (istället för obligationer), och vice versa.
    • Ms (Money supply)
  • IS-LM: Visar oss vid vilken ränta (i) och total produktion (Y) som bÃ¥de varumarknaden (IS) och penningmarknaden (LM) är i jämvikt.
    • IS (Investment and Saving equilibrium): Härleds frÃ¥n jämvikter på varumarknaden och ger oss de produktions- och räntenivÃ¥er där total konsumtion = total produktion. Negativt samband mellan ränta och total produktion (investeringar beror negativt pÃ¥ ränta), sÃ¥ IS-kurvan sjunkande.
      • Y = C(Y-T) + I(r) + G + NX(Y)
        • C = c0 + c1 * (Y-T)
          • c1 = Marginal propensity to consume (MPC).
          • c0 = Autonoma utgifter som inte pÃ¥verkas av inkomster. UtÃ¥ngsläge
        • I = Beror pÃ¥ den totala inkomsten och den reala räntan (r)
          • r = Kan räknas ut med en approximation (Fisherhypotesen):
            • Real ränta (r) = Nominell ränta (i) - förväntad inflation (Ï€e)
        • G = Offentliga utgifter (exogent bestämd)
        • NX(Y) = Nettoexport, dvs export (X) - import (M), som beror pÃ¥ Y.

    • LM (Liquidity preference and Money supply equilibrium): Härleds frÃ¥n jämvikter pÃ¥ varumarknaden och ger oss de produktions- och räntenivÃ¥er där penningefterfrÃ¥gan (Md) = penningutbudet (Ms). Positivt samband mellan ränta och total produktion, därför är LM-kurvan stigande (när Y ökar sÃ¥ skiftar Md upp, och vi hamnar pÃ¥ en högre räntenivÃ¥).
      • M/P = YL(i)
        • M/P = Den reella penningmängden, dvs M (nominell penningmängd) delat pÃ¥ prisnivÃ¥n (P).
        • L(i) = Likviditetspreferensen/penningefterfrÃ¥gan, dvs vill man ha pengar i fickan eller köpa obligationer? Beror pÃ¥ nominell ränta
        • Y = Total produktion/inkomst. Totala inkomsten pÃ¥verkar ocksÃ¥ penningefterfrÃ¥gan eftersom den ökar transaktionsbehovet.
    • Skiljer pÃ¥ kort sikt och lÃ¥ng sikt:
      • Kort sikt (Keynesianskt perspektiv):
        • PrisnivÃ¥n (P) är fast
          • Vid expansiv finanspolitik (G höjningar eller T sänkningar) sÃ¥ skiftar IS till höger, vilket ger en ny IS-LM jämvikt vid en högre ränta (i) och högre produktion (Y). Undantag när räntehöjningen i sin tur minskar investeringarna sÃ¥ mycket att IS skiftar tillbaka (den s.k. undanträngningseffekten)
          • Vid expansiv penningpolitik sÃ¥ ökar vi den nominella penningmängden (M). Eftersom prisnivÃ¥n är fast sÃ¥ stiger den reella penningmängden M/P och LM-kurvan förskjuts Ã¥t höger. Detta ger en ny jämvikt vid lägre ränta (i) och högre produktion (Y). Undantag när LM-kurvan inte sluttar uppÃ¥t utan är horisontell, sÃ¥ skiftet i LM inte ger nÃ¥gon ny jämvikt (den s.k. likviditetsfällan).
      • LÃ¥ng sikt (Neoklassiskt perspektiv):
        • PrisnivÃ¥n (P) är rörlig
          • Vid expansiv finanspolitik skiftar IS till höger som pÃ¥ kort sikt, med en ökad nivÃ¥ av produktion (Y) och ränta (i). Men prisnivÃ¥n P är inte längre konstant utan stiger. Den reella penningmängden M/P sjunker när P stiger, vilket skiftar LM-kurvan Ã¥t vänster, ger oss samma produktion Y som i ursprungsläget men vid en ytterligare ökning av räntan (i). PÃ¥ lÃ¥ng sikt hÃ¥lls alltsÃ¥ Y konstant medan räntan (i) och prisnivÃ¥n (P) stiger. Neoklassikerna menar därför att finanspolitik bara ger tillfälliga och inflationsdrivande effekter.
          • Vid expansiv penningpolitik ökar vi penningutbudet (M), men prisnivÃ¥n (P) följer med och justeras automatiskt, sÃ¥ den reella penningmängden M/P hÃ¥lls konstant, och LM-kurvan Ã¥tergÃ¥r till ursprungsläget. Ingen förändring i jämvikt pÃ¥ lÃ¥ng sikt.
  • Förväntningsutvidgad IS-LM: IS-LM gÃ¥r att utöka med förväntningar.
    • IS utan förväntningar: Y = A(Y, T, r) + G
    • IS med förväntningar: Y = A(Y, T, r, Y'e, T'e, r'e) + G
      • Y'e = Förväntad inkomst
      • T'e = Förväntad skatt
      • r'e = Förvänad real ränta
    • LM pÃ¥verkas inte av förväntningar. EfterfrÃ¥gan pÃ¥ pengar beror endast pÃ¥ dagens transkationsbehov, inte framtidens. (Stämmer detta? Finns det inte en spekulationsefterfrÃ¥ga som kan leda till likviditetsfällan? Om folk är rädda för att inte kunna ta ut sina pengar i framtiden eller att räntan kommer att stiga kraftigt sÃ¥ blir efterfrÃ¥gan pÃ¥ pengar oändligt stor idag, och penningpolitik har inte längre nÃ¥gon effekt - en slags självuppfyllande profetia)
    • Skillnader:
      • Vi fÃ¥r en IS-kurva som är brantare än den utan förväntningar.
      • Även skattehöjningar i framtiden (T'e) kommer att skifta IS-kurvan Ã¥t vänster. GÃ¥r i linje med den Ricardianska ekvivalensen (offentlig belÃ¥ning fÃ¥r samma effekt som höjda skatter idag, eftersom belÃ¥ningen ökar förväntningarna pÃ¥ höjda skatter i framtiden och gör att folk konsumerar mindre idag)
      • Information och trender fÃ¥r ny innebörd. Istället för att bara finanspolitik kan ändra produktionsnivÃ¥n (klassisk IS-LM) sÃ¥ kan man även prata upp ekonomin. Genom att prata positivt om landets ekonomi sÃ¥ kan man pÃ¥verka förväntningarna positivt, vilket kan skifta IS-kurvan sÃ¥ vi fÃ¥r en högre produktion.
  • AD-AS: Ger oss prisnivÃ¥n (P) och den totala produktionen (Y) när bÃ¥de varu-/penningmarknaden (AD) och arbetsmarknaden (AS) är ut jämvikt.
    • AD (Aggregate demand): Härleds frÃ¥n jämvikten pÃ¥ IS-LM.
    • AS (Aggregate supply): Härleds frÃ¥n jämvikter pÃ¥ arbetsmarknaden.
      • WS-PS: W/P vertikalt, u horisontellt
        • PS: Prissättningssambandet: Det pris företagen sätter beror pÃ¥ den nominella lönen och eventuella prispÃ¥lägg företaget kan göra.
          • P = (1 + μ) * w
            • μ = PrispÃ¥lägg (typ överflödig vinst, eng "mark up"). MÃ¥tt pÃ¥ konkurrens. Ett företag under konkurrens kan inte göra nÃ¥gra pÃ¥lägg, ett oligopol kan göra visst pÃ¥lägg medan ett monopol kan göra stora pÃ¥lägg.
            • w = LönenivÃ¥n 
        • WS: Lönesättningssambandet: Den lön som betalas ut pÃ¥ arbetsmarknaden.
          • Lönesättningssambandet: w = Pe * F(u, z)
            • Pe = Förväntade priser
            • u = Arbetslöshetsprocenten. PÃ¥verkar förhandlingsstyrkan och effektivitetslöner. Vid lÃ¥g arbetslöshet är det lättare att fÃ¥ till nominella löneökningar, osv.
              • u = 1 - Y/L om vi utgÃ¥r ifrÃ¥n en enkel produktionsfunktion Y = N, sÃ¥ vi kan skriva om lönesättningssambandet till:
                • w = Pe * F(1 - Y/L, z)
            • z = Alla andra faktorer som pÃ¥verkar lönesättningen, t.ex. minimilöner, arbetslöshetsstöd (välfärd), strukturella förändringar (t.ex. genusstrukturen). Löneutvecklingar som inte kan förklaras med förväntningar och arbetslöshet. En "catch-up"-/dummy-variabel.
  • Solow-modellen
    • Finn steady-state. Tre steg:
      • Härled de tre kurvorna:
        • (1) Härled produktionsfunktionen per effektiva arbetare, t.ex. y = k^0.5
          • Dela bÃ¥da leden i produktionsfunktionen med AN och förenkla.
        • (2) Härled faktiska investeringar per effektiva arbetare, t.ex. sy = I/AN
          • I = sY i steady-state och dela med AN.
        • (3) Härled nödvändiga investeringar (för konstant kapitalnivÃ¥) per effektiva arbetare, t.ex. (δ + ga + gn)k
  • Philips-kurvan

Begrepp

  • Undanträngningseffekten (eng crowding out): När ökade offentliga utgifter leder till en minskning av (tränger undan) privata investeringar. Om finanspolitiken leder till en ökad produktion sÃ¥ kommer vi ocksÃ¥ se en ökad efterfrÃ¥gan pÃ¥ pengar, vilket sin sin tur leder till en ränteökning. Ränteökningen reducerar privata investeringar vilket minskar den totala produktionen och minskar effekten av finanspolitiken.
    • Detta kan demonstreras i IS-LM-modellen:
      • Offentliga utgifter (G) stiger -> IS skiftar till höger -> Inkomsten (Y) stiger (mer än G p.g.a. multiplikatoreffekten) -> PenningefterfrÃ¥gan (Md) stiger eftersom det behövs mer pengar för transaktioner -> Räntan (i) stiger -> De privata investeringarna (I) sjunker -> IS skiftar till vänster -> Inkomsten (Y) sjunker
    • I korsmodellen tar vi inte hänsyn till penningmarknaden utan ser endast att:
      • Offentliga utgifter (G) stiger -> Inkomsten (Y) stiger (mer än G p.g.a. multiplikatoreffekten)
    • Inkomstökningen blir alltsÃ¥ mindre i IS-LM-modellen jämfört med korsmodellen eftersom inkomstökningar även pÃ¥verkar räntan som pÃ¥verkar inkomsten negativt.
    • Exempel i praktiken
  • Pengars neutralitet (eng neutrality of money): Antagandet att en ökning av penningutbudet (Ms) bara för med sig en lika stor ökning av nominella priser och löner. Mer pengar i sig ökar alltsÃ¥ inte köpkraften (de reala priserna eller lönerna), utan det krävs en större produktion (ökning i variabler sÃ¥som produktivitet eller teknologi) för att köpkraften ska öka. Pengar är neutrala i att de inte har ett eget värde utan endast används för att jämföra varors värden med varandra. Mer pengar ger oss inte mer köpkraft, utan för det krävs en större produktion.
  • Klassiska dikotomin: Man delar upp penningvärdet i reella och nominella termer. Besläktat med pengars neutralitet.
  • Lucas kritik (eng Lucas critique): Robert Lucas kritiserade makroekonomins användning av historisk data (adaptiva förväntningar) och aggregerade variabler. Han menade att vi även mÃ¥ste ta hänsyn till mikroekonomin och hur enskilda individer justerar sina förväntningar i nuet (rationella förväntningar) för att kunna göra trovärdiga prognoser. Han tog Philipskurvan som exempel som visade sig fungera i historiskt men som inte höll efter 1970-talet när penningpolitiken moderniserades. Lucas kritik hade influenser pÃ¥ efterföljande ekonomier som började lägga ett större värde pÃ¥ mikrogrunder i sina makroekonomiska modeller.
  • Förväntningsteorier: Hur aktörerna bestämmer sina förväntningar. TvÃ¥ huvudteorier:
    • Adaptiva förväntningar (eng adaptive expectations): Människor formar sina förväntningar om framtiden utifrÃ¥n vad som hänt i det förgÃ¥ngna. Äldre teori. UtgÃ¥r ifrÃ¥n historik, applicerar denna pÃ¥ framtiden. Det blir som det varit den senaste tiden, där den senaste tiden utgörs av det man har siffror pÃ¥. Populärt bland ekonometriker.
    • Rationella förväntningar (eng rational expectations): Människor formar sina förväntningar genom att använda all tillgänglig information, inklusive information om det förgÃ¥ngna, nuet och prognoser om framtiden. Samlar information genom media, sociala nätverk osv och försöker gissa sig till vad som är det mest sannolika scenariot. Innebär inte att varje person är rationell utan att summan av alla individer är det. Förväntningar är normalfördelade, dvs vi har en spridning där man pendlar runt genomsnittet, som ocksÃ¥ är det mest sannolika. Sällan att extremerna inträffar sÃ¥ därför inte rationellt att förvänta sig det, men kan ske p.g.a. oväntade chocker.
  • Okuns lag (eng Okun's law): Ett empiriskt observerat samband mellan sysselsättning och total produktion som visar att en minskning i sysselsättning leder till en större minskning i total produktion. T.ex. att 1% ökning i arbetslöshet leder till 2% lägre BNP. Möjliga anledningar kan vara en minskning av multiplikatoreffekten p.g.a. färre löneutbetalningar. Observationen presenterades av Arthur Okun 1962.
    • ut - ut-1 = -β(gyt - gy)
      • ut = Arbetslöshet ett visst Ã¥r
      • ut+1 = Arbetslösheten nästa Ã¥r
      • gyt = Produktionstillväxt ett visst Ã¥r
      • gy = Produktionstillväxt i naturlig sysselsättning/normal nivÃ¥
      • β = Konstant som avgör hur stark effekten är. Skattades av Arthus till högre än 1.
  • Likviditetsfällan
  • Naturlig arbetslöshet
  • Realbalans
  • Monetära basen
  • Sparpadoxen
  • Ricardianska ekvivalensen (eng Ricardian equivalence): Det spelar ingen roll om offentliga utgifter finansieras med ökade skatter eller belÃ¥ning. Om staten belÃ¥nar sig sÃ¥ vet folk att de kommer behöva betala tillbaka pengarna i framtiden sÃ¥ de kommer vara försiktigare i sin konsumtion, vilket fÃ¥r samma effekt pÃ¥ ekonomin som om skatterna hade ökat.
  • Animal spirit - Finns en osäkerhet man inte kan mäta med matematik, s.k. vÃ¥gor av optimism och pessimism. Förväntningar. Krävs inte mycket för att skifta frÃ¥n optimism till pessimism. I modern makro har man försökt vidareutveckla detta.
  • Automatisk stabilisering - Reaktionsmönster och automatiska justeringar av budgeten som uppstÃ¥r i olika konjunkturlägen utan statens inblandning, dvs utan att staten ändrar skatterna eller de offentliga utgifterna. Generellt gäller att budgetunderskott uppstÃ¥r i lÃ¥gkonjunktur och budgetöverskott i högkonjunktur, utan politisk förändring. En förklaring är att skatteintäkterna minskar när den totala inkomsten minskar, och ökar när den ökar, trots att skattesatsen är oförändrad. En annan är att det krävs mer offentlig utgifter i lÃ¥gkonjunktur eftersom det behövs fler transfereringar (arbetslöshetsersättning, socialbidrag osv) p.g.a. den högre arbetslösheten, medan det krävs mindre i högkonjunktur, trots att man inte gör nÃ¥gra politiska förändringar.
  • Livscykelhypotesen



Tack vare IS-LM modellen kunde två skolor samsas om samma modell, både keynesianer och neoklassiker. Krävde att de gjorde två olika antaganden.
Keynesianerna utgick ifrån kort sikt där prisnivån (P) = 1
Klassikerna utgick ifrån lång sikt där produktion/inkomst (Y) är konstant i full sysselsättning.

Keynesianska korta sikten:
Prisnivån är konstant.

Vid expansiv finanspolitik (G höjningar eller T sänkningar) så skiftar IS till höger, vilket ger en ny IS-LM jämvikt vid en högre ränta (i) och högre produktion (Y).

Vid expansiv penningpolitik ökar vi M, där realbalansen M/P stiger och LM-kurvan förskjuts åt höger. Detta ger en ny jämvikt vid högre ränta (i) och högre produktion (Y). Ett undantag vid likviditetsfällen när LM är rak.

Neoklassiska långa sikten:
Prisnivån är rörlig.

Vid expansiv finanspolitik skiftas IS till höger som förut, med en ökad nivå av produktion (Y) och ränta (i). Men P är inte längre konstant. Realbalansen M/P sjunker när P stiger, vilket skiftar LM-kurvan åt vänster, ger oss samma produktion Y som i ursprungsläget men vid en ytterligare ökning av räntan (i). På lång sikt hålls alltså Y konstant medan räntan (i) och prisnivån (P) stiger. Neoklassikerna menar därför att finanspolitiken bara ger tillfälliga effekter.

Vid expansiv penningpolitik ökar vi M, men P stiger också, så realbalansen M/P hålls konstant, och LM-kurvan återgår till ursprungsvärdet. Ingen förändring i jämvikt på lång sikt.
Â