Mikroekonomi‎ > ‎

Utbud och efterfrågan

En ekonomisk modell för hur priset på en vara förhåller sig till den efterfrågade och den utbjudna kvantiteten av varan på en marknad.

Man brukar utgå ifrån att ju dyrare en vara är desto mindre efterfrågas den och desto mer kan producenterna bjuda ut. Priset när efterfrågad kvantitet sammanfaller med utbjuden kvantitet kallas för jämviktspris och innebär att det produceras exakt så mycket som det efterfrågas för det pris som konsumenterna är villiga att betala och som krävs för att producera tillräckligt av varan. Detta läge kallas för marknadsjämvikt.


Efterfrågan


Efterfrågekurvan visar ett negativt samband (fallande lutning) mellan pris (P, Price) och efterfrågad kvantitet (Q, Quantity) eftersom den följer:
  • Lagen om efterfrågan (law of demand): Konsumenter köper mer av en vara om priset minskar och mindre om priset ökar. En sådan vara kallas för ordinär vara (ordinary good) och har en negativ priselasticitet.
Undantag:
  • Veblen-varor: Högre efterfrågan vid högre pris eftersom priset i sig skapar en efterfrågan. Ofta dyra varor som används som statussymboler eftersom de upplevs som exklusiva, t.ex. lyxbilar, smycken och märkeskläder. Positiv priselasticitet.
  • Giffen-varor: Högre efterfrågan vid högre pris eftersom det högre priset gör att folk tvingas välja bort ett dyrare substitut för mer av Giffen-varan. Exempel: När priset på en basvara (t.ex. potatis) ökar så får folk mindre pengar över till dyrare substitut (t.ex. kött), och folk tvingas ersätta det dyrare substitutet som man tidigare haft råd att unna sig med mer av basvaran (mer potatis och mindre kött) för att kunna äta sig mätta. Positiv priselasticitet.

När efterfrågan ökar av andra faktorer än varans pris så förskjuts hela kurvan åt höger, och vice versa. Andra faktorer kan vara:
  • Priset på andra varor
    • Substitut: Efterfrågan ökar när priset på en annan vara ökar, och vice versa.
          Exempel: Om priset på Pepsi stiger så ökar efterfrågan på Coca-Cola (efterfrågekurvan förskjuts till höger). Om priset på pasta stiger så ökar efterfrågan på potatis och ris.
    • Komplement: Efterfrågan minskar om priset på en annan vara ökar, och vice versa.
          Exempel: Om priset på biobiljetter ökar så minskar efterfrågan på popcorn i biografen (efterfrågekurvan förskjuts till vänster).
  • Inkomst: Konsumenternas inkomst och förmögenhet i förhållande till pris. Olika regler för olika typer av varor:
    • Normal vara (normal good): Efterfrågan på varan ökar när vår inkomst stiger.
      • Nödvändig vara (necessary/necessity good): Efterfrågan på varan ökar när vår inkomst stiger, men vi spenderar en mindre andel av vår budget på dem. T.ex. har man observerat att vi lägger en allt mindre andel av vår budget på mat när vår inkomst stiger (Engels lag). Inkomstelasticiteten är mellan 0-1.
      • Lyxvara/Överlägsen/Superiör vara (luxury good, superior good): Efterfrågan på varan ökar när vår inkomst stiger, till en sådan grad att vi spenderar mer på varan i förhållande till andra varor. Varans totala budgetandel ökar (varan ersätter andra varor). Exempel: Lyxmat, eftersom vi vid högre inkomst unnar oss en större andel lyxmat. Inkomstelasticiteten är större än 1.
    • Underlägsen/Inferiör vara (inferior good): Efterfrågan på varan sjunker när vår inkomster stiger. Exempel: Snabbnudlar, eftersom vi vid högre inkomst ersätter nudlarna med dyrare mat. Bussresor, eftersom vi vid högre inkomst oftare väljer att resa med tåg, flyg eller taxi. Inkomstelasticiteten är mindre än 1.
  • Preferenser, smak och trender: Vår egen subjektiva smak som naturligtvis påverkas av trender, rykten, reklam och så vidare.
  • Populationsstorlek: Ju större befolkning, desto högre efterfrågan.
  • Förväntningar: Förväntningar om framtida förändringar av varans pris och ovanstående faktorer kan öka eller minska efterfrågan.

Matematisk definition:
Q / Qd = Efterfrågad kvantitet (quantity demanded)
P = Pris (price)

Efterfrågan skrivs oftast med Q som en funktion av P men kan även skrivas med P som en funktion av Q. Ibland skrivs Q som Qd för att betona att det rör sig om efterfrågad kvantitet (Quantity demanded) och inte utbjuden kvantitet.

Exempel:
Efterfrågan med Q som en funktion av P:
Kan även skrivas med P som en funktion av Q:

Diagram:
För att rita in efterfrågan från exemplet ovan i ett diagram så behöver vi två punkter, t.ex. när Q = 0 och Q = 100. Vi sätter in dessa värden i efterfrågefunktionen för att ta reda på vad priset är vid dessa kvantiteter:

0 = 100 - 2P
P = 50 (när Q = 0)

100 = 100 - 2P
P = 0 (när Q = 100)

Vi kan nu rita diagrammet:

Utbud


Utbudskurvan visar ett positivt samband (stigande lutning) mellan pris (P, Price) och utbjuden kvantitet (Q, Quantity) eftersom den följer:
  • Lagen om utbudet (law of supply): Producenter producerar mer av en vara när priset ökar och mindre när priset minskar.
Utbudet kan öka och minska av andra faktorer än varans pris, som exempelvis:
  • Priset på liknande varor: Om priset på varor som används i produktionen ökar så minskar utbudet eftersom det blir dyrare att producera varan.
  • Produktionsfaktorernas pris: Exempelvis priset på arbetskraft och mark. Det är inte ovanligt att företag flyttar utomlands för att få tillgång till billigare arbetskraft och därmed lägre produktionskostnader, vilket ökar utbudet.
  • Teknologi: Ny teknologi kan göra att vi kan producera mer av varan till samma kostnad, vilket ökar utbudet.
    • .
  • Konkurrensnivån: Vid högre konkurrens, när fler företag erbjuder liknande varor, så tvingas kostnaderna ner vilket ökar utbudet. Vid monopolliknande situationer så blir produktionen mindre effektiv vilket kan minska utbudet.
  • Förväntningar: Förväntningar om framtida förändringar av ovanstående faktorer kan öka eller minska utbudet.

Matematisk definition:
Q / Qs = Utbjuden kvantitet (quantity supplied)
P = Pris (price)

Utbudet skrivs oftast med Q som en funktion av P men kan även skrivas med P som en funktion av Q. Ibland skrivs Q som Qs för att betona att det rör sig om utbjuden kvantitet (Quantity supplied) och inte efterfrågad kvantitet.

Exempel:
Utbud med Q som en funktion av P:
Kan även skrivas med P som en funktion av Q:

Diagram:
För att rita in utbudet från exemplet ovan i ett diagram så behöver vi två punkter, t.ex. när Q = 0 och Q = 100. Vi sätter in dessa värden i utbudsfunktionen för att ta reda på vad priset är vid dessa kvantiteter:

0 = 0 + 3P
P = 0 (när Q = 0)

100 = 0 + 3P
P = 100/3 = ca 33,3 (när Q = 100)

Vi kan nu rita diagrammet:

Marknadsjämvikt

Vi kan sätta in utbud och efterfrågan i samma diagram för att se hur de samverkar på marknaden:


När utbudet är lika med efterfrågan så får vi marknadsjämvikt. Detta innebär att det produceras och säljs varor i precis den mängd och för det pris som konsumenterna är villiga att betala. Priset och kvantitet vid marknadsjämvikt kallas för jämviktspris och jämviktskvantitet och förkortas P* respektive Q*.

I praktiken är inte alltid marknader i jämvikt av flera anledningar, bland annat:
  • Trög anpassning: Det tar tid för marknader att anpassa sig vid förändring. Olika marknader kan anpassa sig olika fort, t.ex. brukar börser anpassa sig snabbare än bostadsmarknaden.
  • Regleringar av marknader: Styrd prissättning kan leda till att det produceras för mycket eller för lite av en vara. Exempelvis kan ett pristak skapa ett kroniskt efterfrågeöverskott (se nedan) eftersom priset är för lågt för att producenterna ska ha råd att öka sin produktion och möta hela efterfrågan.
När marknaden inte är i jämvikt har vi antingen ett efterfrågeöverskott eller ett utbudsöverskott.

Efterfrågeöverskott
När marknadspriset är lägre än jämviktspriset och det efterfrågas en större kvantitet än vad som produceras. Vi kommer se en strävan mot jämvikt eftersom det är lönsamt för företagen att ta ut högre priser och öka sin produktion. Vi kan t.ex. se ett efterfrågeöverskott när efterfrågekurvan förskjuts till höger som ett resultat av att ett substitut till varan plötsligt slutar säljas på marknaden och producenterna ännu inte hunnit anpassad sig till den ökade efterfrågan på varan.

Utbudsöverskott
När marknadspriset är högre än jämviktspriset och det produceras en större kvantitet än vad som efterfrågas. Producenternas lager kommer fyllas med varor som inte går att sälja och vi kommer se en strävan mot jämvikt eftersom det är lönsamt för företagen att sänka priserna och producera färre varor. Vi kan t.ex. se ett utbudsöverskott när utbudskurvan förskjuts till höger som ett resultat av teknisk utveckling och producenterna väljer att producera mer av varan snarare än att sänka priserna.

Räkneexempel:
Efterfrågan:

Utbud:

Marknadsjämvikt med algebraisk lösning:

Marknadsjämvikt med grafisk lösning:

Svar: Jämviktspris P* = 20 och jämviktskvantitet Q* = 60 vid marknadsjämvikt.

Konsument- och producentöverskott


Konsumentöverskottet (KÖ) mäts som arean av ytan under efterfrågekurvan ner till prisnivån (en triangel ifall efterfrågekurvan är en rät linje). Den är ett mått på den ekonomiska välfärden eller nyttan som konsumenterna får ut av att köpa varan vid ett visst pris. Om priset höjs så blir ytan mindre eftersom konsumenterna måste betala ett högre pris för en mindre kvantitet, och upplever en mindre välfärdsökning av att köpa varan. Om priset istället sjunker så blir konsumentöverskottet större, vilket innebär att de får ut en större nytta eller välfärdsökning av köpet. Exempel: Vi upplever ett större konsumentöverskott (en större välfärdsökning) när vi kan köpa en bil för 10 000 kr jämfört med 100 000 kr, eftersom det billigare priset gör att vi har råd att köpa fler bilar eller har mer pengar över till annat.

Producentöverskottet (PÖ) mäts som arean av ytan ovanför utbudskurvan upp till prisnivån (en triangel ifall utbudskurvan är en rät linje). Den är ett mått på den ekonomiska välfärden eller nyttan som producenterna får av att sälja varan vid ett visst pris. Om producenterna får sålt mycket av varan till ett högt pris så är producentöverskottet stort.

Välfärd / Totalt överskott / Economic surplus är summan av KÖ och PÖ. Den visar den totala välfärdsökningen som handel med varan ger vid rådande jämviktspris, alltså hur värdefull varan är att konsumera och producera för samhället som helhet.

En brant utbudskurvan med ett högt jämviktspris ger ett litet konsumentöverskott och ett stort producentöverskott. Den totala välfärdsökningen är liten.

En flack utbudskurva med ett lågt jämviktspris ger ett stort konsumentöverskott och ett litet producentöverskott. Den totala välfärdsökningen är stor.

Välfärdsförlust

En välfärdsförlust / dead weight loss är ett mått på ineffektiv resursanvändning som uppstår när marknadens prisnivå av någon anledning är högre eller lägre än jämviktspriset. Välfärdsförlusten utgörs av arean som bildas vid kvantiteten, mellan den ursprungliga utbudskurvan och efterfrågekurvan.

Välfärdsförluster kan uppstå av en mängd orsaker:
  • Monopol: När ett ensamt företag styr prissättningen på marknaden så finns en risk för att priset sätts högre än jämviktspriset för att maximera vinsten, vilket leder till en välfärdsförlust.
  • Statliga regleringar: Pristak, skatter och subventioner på varor kan skapa en välfärdsförlust när de hindrar marknaden från att uppnå jämvikt.
  • Externa effekter: När marknadspriset inte avspeglar alla produktionskostnader så uppstår en välfärdsförlust, t.ex. miljöförstöringar, trots att vi ser ut att ha jämvikt på marknaden. I detta läge kan statliga regleringar behövas för att motverka välfärdsförlusten, t.ex. i form av skatter på skadliga utsläpp.
Exempel på när en skatt införs på en vara som tidigare sålts för jämviktspris (P*). Utbudskurvan förskjuts uppåt och vi får ett högre marknadspris än vid jämvikt och en lägre producerad kvantitet. Välfärdsförlusten som drabbar samhället utgörs av den gula triangeln, vilken avspeglar värdet av den förlorade produktionen och konsumtionen som vi annars skulle haft ifall vi fortfarande sålt varan för jämviktspris.



Comments