Denna sida består av lösa anteckningar. Se Sammanfattning för mitt försök att sammanställa informationen bättre. Definition
Mikroekonomisk analys Kan tillämpas på en rad områden. Genom att konstruera teorier om hur människor och företag agerar så kan vi. * Göra förutsägelser om hur människor agerar * Testa våra teorier mot verkligheten Varför? * Sättet att tänka kan ge värdefull vägledning för människor när de fattar beslut. T.ex. om ett företag ska höja/sänka priset på en vara, och vad det ger för konsekvenser på försäljningen. * För beslutsfattare (både inom företag och offentlig verksamhet) ger mikroekonomi ett värdefullt verktyg för att analysera en komplex verklighet. Hur? * Med modeller. Diagram, figurer, ekvationer osv. Förenklingar av verkligheten. * Modeller är förenklade beskrivningar av en komplicerad värld. * Vi måste lära oss ett "nytt språk" för att kunna förstå verkligheten. Val och "Cost Benefit-analys" Många av de val som ekonomen studerar har formen: "Ska jag göra X?" ("Ska jag ta mer skinka på frukost mackan?", "Ska jag ringa min man på tjänsteresan?") En fråga om mina värderingar, väga fördelar mot nackdelar. Ekonomens beskrivning: Jämför fördelen (B, "Benefit") av X med kostnaden (C, "Cost") för X och gör X om B(X) > C(X) Krävs att vi kan värdera fördelen och kostnaden. Brukar mätas i betalningsvilja, i bred bemärkelse. Om man kunde betala för X, hur mycket är vi villiga att betala? Dessutom: Vad är vi villiga att offra i gengäld? Alltså värdet av alla resurser som vi måste ge upp för att göra det valet (s.k. alternativkostnad / opportunity cost)? T.ex. är det värt att ringa mannen om man missar CSI på tv? Pris är ett sätt att värdera val mot varandra. Marginalbegreppet Om jag väljer X, vilken NIVÅ av X ska jag välja? Exempel: Om jag väljer att ringa min man som är på affärsresa, hur länge (hur många minuter) ska jag prata? Vi kan illustrera detta med en funktion. Fördelen (MB) är en avtagande kurva. Väldigt kul att prata i början, sen faller intresset. Kostnaden (MC, titta på tv) är konstant, en rät horisontell linje. Ett optimalt val där kurvorna sammanfaller: MB (marginal benefit) = MC (marginal cost). Detta bestämmer längden jag ska prata i förhållande till att titta på tv för att få ut mest av situationen. Utbud och efterfrågan 1. Vad är en marknad 2. Efterfrågan 3. Utbud 4. Jämvikt på en marknad 5. Tillämpning av vår teori: en miljöskatt En ekonomi: Konsumenter (hushåll): Säljer produktionsfaktorer (arbetskraft, L och kapital, K) till producenter. Får i gengäld lön (Lön, W och ränta, r). Faktormarknaden. Producenter (företag): Säljer varor och tjänster till konsumenter. Varu- och tjänstemarknaden. Alla agerar i egenintresse. Företagen är vinstmaximerar och kostnadsminimerare. Agerar på marknader. Marknad: En institution där köpare och säljare möts och utbyter varor och tjänster mot ersättningen. Platsen kan t.ex. vara ett torg, ett snabbköp, internet, en bilhandel och ett hushåll. Varor kan t.ex. vara mat, resor och arbete. Slutsats * Två grupper av aktörer: hushåll och företag * Två typer av marknader: varu/tjänstemarknader och faktormarknader * Informationsbärare: priser (ger information om efterfrågan och utbudet) * Styrfunktion: konkurrens (om konkurrensen är svag så förlorar priserna sin funktion som informationsbärare eftersom monopolister kan ta ut överpriser utan minskad försäljning) Efterfrågan Vad påverkar efterfrågan? Om inget annat sägs så antar vi att människor försöker maximera sin nytta när de fattar beslut. Vi säger att vi antar att människor är rationella. Efterfrågad kvantitet Den kvantitet av en vara som ett hushåll skulle vilja köpa till ett givet pris om det kunde (under en given period).  För att kunna köpa måste det ju också finnas en säljare. Allmänt: Cost benefit-analys Alternativkostnad / Opportunity cost - Värdet av vad en resurs kunnat åstadkomma i den bästa alternativa användningen Efterfrågan Efterfrågad kvantitet: Den kvantitet av en vara som ett hushåll skulle vilja köpa till ett givet pris om det kunde (under en given period). Detta är alltså inte hur mycket de skulle köpa, utan hur mycket de vill köpa. presenteras i en efterfrågekurva. * Varans pris (lågt pris = högre efterfrågan, högt pris = lägre efterfrågan) * Priset på andra varor (om t.ex. priset på pasta stiger så ökar troligtvis efterfrågan på potatis och ris)    Substitut: Om priset på ett substitut ökar så ökar efterfrågan på varan. Exempel: Om priset på Pepsi ökar efterfrågan på Coca-Cola (efterfrågekurvan förskjuts till höger).    Komplement: Om priset på ett komplement ökar så minskar efterfrågan på varan. Exempel: Om priset på biobiljetter ökar så minskar efterfrågan på godis i biografen (efterfrågankurvan förskjuts till vänster). * * Förväntningar om framtida inkomster och priserInkomst och förmögenhet i förhållande till pris * Preferenser/smak (reklam försöker påverka denna, men även trender, rykten osv) * Populationsstorlek Efterfrågekurva: Visar efterfrågad kvantitet vid olika priser, allt annat lika ("ceteris paribus").  Pris vertikalt (P, price), kvantitet horisontellt (Q, quantity), efterfrågekurva (D, demand). Nästan alltid negativ lutning (lagen om efterfrågan). Negativt samband. Vid högre pris, lägre kvantitet, och vice versa. Även andra faktorer kan höja/minska efterfrågan (t.ex. ökad inkomst förskjuter hela kurvan åt höger). Självklart tänker vi inte i efterfrågakurvor, men det är en förenklad beskrivning av verkligheten. I praktiken viktigt för t.ex. företag att ha en systematisk bild över vad som påverkar efterfrågan. Detta kan man få med dessa verktyg tillsammans med data över hur efterfrågan förändras när t.ex. priset förändras. Lagen om efterfrågan: Negativt samband mellan pris och efterfrågad kvantitet. Utbud Utbjuden kvantitet - Den kvantitet av en vara som ett (vinstmaximerande) företag skulle sälja till ett givet pris om det kunde Faktorer som påverkar utbudet: * Varans pris * Produktionsfaktorernas priser (t.ex. flytta utomlands där det är billigare arbetskraft för att få låg produktionskostnad) * Priset på liknande varor * Teknologi ( kan producera mer av varan till samma kostnad) * Förväntningar om framtida priser * Antal företag (konkurrensnivån) Utbudskurva - Visar utbjuden kvantitet vid olika priser, allt annat lika ("ceteris paribus").  Pris vertikalt (P), kvantitet horisontellt (Q), utbudskurva (S, supply). Positivt samband. Vid högre pris, desto större utbud, och vice versa. Andra faktorer kan också förändra. T.ex. om vi får teknisk utveckling så förskjuts kurvan åt höger (högre kvantitet för samma pris). Lagen om utbudet: Positivt samband mellan pris och utbjuden kvantitet. Utbud och efterfrågan Marknadsjämvikt: När utbjuden kvantitet (Qs) är samma som efterfrågad kvantitet (Qd). Kvantiteten vid denna punkt kallas jämviktskvantitet (Q*). Priset kallas för jämviktspris (P*). Går att rita upp som en kombination av efterfråge- och utbudskurvan med en jämviktspunkt där kurvorna korsar. Övrigt: "Ceteris paribus" ("allt annat lika"): Latinskt uttryck som betonar att alla andra omständigheter är konstanta och inte kan förändras Varför är inte marknaden i jämvikt i praktiken? * Regleringar av marknader. Styrd prissättning, t.ex. sjukvård * Trög anpassning. Mycket som ändras över tiden, t.ex. preferenser, teknik osv. Tar tid för marknader att anpassa sig vid förändring. Ibland snabbare, t.ex. en börs jämfört med anpassningar på bostadsmarknaden. Efteröverskott: När priset är lägre än vad som krävs för jämvikt. T.ex. när efterfrågekurvan förskjuts till höger som ett resultat av ökad inkomst. Utbudsöverskott: När priset är högre än vad som krävs för jämvikt. T.ex. när utbudskurvan förskjuts till höger som ett resultat av teknisk utveckling. Pris: Efterfrågad kvantitet: Utbjuden kvantitet: Marknadsjämvikt: Exempel: Efterfrågan Efterfrågefunktion: Kan skrivas som:
Utbudet: Utbudsfunktion: Kan skrivas som: Marknadsjämvikt Exempel miljöskatt Vid produktion och konsumtion av varor uppstår ibland negativa miljöeffekter. Ex: Bilkörning, utsläpp från fabriker. Olika lösningar, t.ex. subventioner av miljövänlig teknik, överlåtelsebara utsläppsrätter, förbud. Här skall vi se på hur en miljöskatt kan fungera. Bensinbilar har ett antal negativa miljöeffekter. En är utsläpp av koldioxid. Utsläppet är direkt relaterat till körsträcka och bensinförbrukning. Vi inför en skatt på bensin. Vi bestämmer att de som säljer bensin måste betala in skatten, vilket innebär att utbudskurvan förskjuts uppåt. Detta ger oss en ny jämvikt. Vi ser en kvantitetsminskning (syftet med skattet) och en prisökning. Miljöeffekten: Jämviktskvantiteten för bensin minskar (bilkörning minskar). Effekt: * På kortsikt: Minskad bilkörning, ökad kollektivtrafik * På längre sikt: Förändrad efterfråga från bensinbilar till elbilar etc För en given storlek på skatten bestäms miljövinsten av: * Storleken på minskningen av den efterfrågade kvantiteten * Storleken på förskjutningen av efterfrågekurvan på längre sikt Lutningen på efterfrågekurvan avgör hur mycket den efterfrågade kvantiteten förändras vid en förändring av priset. Rationella konsumenters beteende Grundläggande antaganden: * Människor är nyttomaximerare (fattar beslut så att deras egen nytta maximeras) * Beslut fattas under restriktioner. Budgetrestriktion som bestäms av inkomst och priser. Tidsrestriktion som bestäms av arbete (dygnets begränsningar) osv. Mest ifrågasatta antagandet är det om rationalitet, som indirekt kan ses som ett antagande om egoism. Enkelt svar: Nej, alla människor är inte alltid rationella. Vi använder det som ett antagande som i många fall har visat sig fungera relativt väl. 1. Vi har inte sagt vad som ingår i nyttan. Andra personers välfärd skulle kunna ingå i min nytta, t.ex. föräldrar och barn. 2. Finns pågående utveckling inom nationalekonomi där man arbetar med modeller som inte utgår ifrån att alla människor är rationella. T.ex. rökning. Den rationella modellen kan beskriva hur en rökare fungera, men betydligt svårare att förklara varför man börjar röka. Vad bestämmer konsumentens val? 1. Konsumentens behov och smak (preferenser) 2. Konsumentens disponibla inkomst (budgetbegränsning) 3. Priserna på varor och tjänster (budgetbegränsning) Kan skrivas i formel: Budgetlinje * En budgetlinje visar kombinationer av två varor vars totala kostnad är lika med individens inkomst * Budgetlinjen beror på priserna på de två varorna och individens inkomst. M, Inkomst = 100 X, Vara 1 = Mjölk Px, Priset på X = 10 Y, Vara 2 = Bröd Py, Priset på Y = 5 Vi har budgetrestriktionen M = XPx + YPy * Om konsumenterna bara köper Y, hur många Y kan de köpa? M = YPy -> Y = M/Py * Om konsumenterna bara köper X, hur många X kan de köpa? M = XPx -> X = M/Px Vi har M = XPx + YPy och kan skriva om detta: Y = M / Py - (Px / Py) X (en rätlinjig ekvation i formen y = m - kx) Budgetlinjen utgör en gräns mellan möjliga och omöjliga konsumtionskombinationer. Förändringar av relativpriset påverkar lutningen på budgetlinjen. Om priset på vara X ökar så blir budgetlinjen brantare: Px0 till Px1. Indifferenskurvor Analys av konsumenternas tycke och smak. Analysera och beskriva människor val. * Visar vilka kombinationer av två olika varor som ger samma nytta. T.ex. en person kanske tycker att 7 böcker och 1 CD-skiva ger lika mycket nytta som 2 böcker och 4 CD-skivor. Alla punkter (kombinationer) som ligger på en indifferenskurva ger samma nytta. * När vi säger att man är indifferent mellan två alternativ så menar vi att de ger samma nytta. * En indifferenskurva til höger/högre upp motsvara alltid en högre nytta. * Lutningen visar hur många enheter av vara y som en individ är villig att byta mot en enhet av vara x. Hur mycket av den ena varan individen kräver för att kompensera förlusten av en enhet av den andra varan. MRS = Marginal Rate of Substitution. MRS = | dY / dX | (| markerar att det alltid anges i absoluta värden) Antaganden: 1. Preferenser är fullständiga, individen kan rangordna alla kombinationer av varor. 2. Icke-mättnad. Mer av en vara kan aldrig vara dåligt. Därför måste alla kurvor luta nedåt (en ökning kan aldrig vara dålig) 3. Preferenser är transitiva. Om A är bättre än B och B är bättre än C, så måste A vara bättre än C. 4. Konvexitet (preferenserna är konvexa). En mix av varor är bättre än extremt mycket av en vara och extremt lite av en annan. Därför kommer kurvorna att bukta mot origo (avtagande nytta av varje vara, mer av en vara ger avtagande nytta, dvs andra sämlan är inte lika god som första). Varorna är perfekt utbytbara med varandra. 1. Olika färger på en penna. Röd penna lika bra som blå. 2. Varor med konstant MRS Komplementvaror. Ju mer varor kompletterar varandra (sämre substitut). Om varorna är perfekta komplement så konsumeras de alltid i en given kombination. T.ex. höger och vänster sko. Ett extremfall, om vi får mer av x så påverkas inte nyttan alls. Individen vill nå en så högt belägen indifferenskurva som möjligt (maximera nyttan), givet budgetrestriktionen. Valet ges av den punkt där en indifferenskurva tangerar budgetlinjen (B). Det är den högsta möjliga indifferenskurvan som kan nås. Andra kurvor kan också nås, men kan ligga lägre. MRS = | dY / dX | Lutningen budgetlinje: (Px/Py) MRS = (Px/Py) Vänstersidan visar hur mycket individen måste kompenseras med y för att ge upp en enhet av x. Högersidan visar alternativkostnaden för x i termer av y Produktion (kap 9) Produktionen i ett företag beskrivs med en produktionsfunktion: Q = f(K, L) Q = Producerade enheter (Quantity, Q) K = Kapital (maskiner, byggnader osv) L = Arbetskraft (Labor, L) Ex. Q = 2 * K * L På lång sikt är alla produktionsresurser variabla På kort sikt är minst en produktionsresurs fast. Ex. Kapitalet är fast vid K0 = 2 Kan rita ett diagram Kort sikt: Lagen om den marginellt avtagande avkastningen: Om en faktor ökas och övriga produktionsfaktorer hålls konstanta så kommer förr eller senare ökningstakten i produktionen att börja avta. (Okontroversiell) Ex. om vi fortsätter hälla säd på en mark så kommer inte växandet öka i samma takt som säden vi häller på. Ovanstående lag kan beräknas med: Marginalprodukten (MP, Marginal Product) av arbetskraft (L, Labor) Exempel: L ökar från 0 till 1. Delta L = 1 - 0 Q ökar från 0 till 4. Delta Q = 4 - 0 MP_L = (4-0) / (1-0) = 4 Genomsnittsprodukt (AP, Average Product) för arbetskraft (L, Labor) Exempel: För ett land: AP_L = BNP / Befolkning (ibland bara arbetsföra 16-64 år) För ett företag: AP_L = Produktionsvolymen / Arbetad arbetstid Lång sikt Alla insatsfaktorer är variabla (dvs vi räknar in utveckling av maskiner, byggnader osv) Det går att kombinera arbetskraft och kapital i olika former som ger oss olika resultat. Exempel: Q = 2KL Antag att företaget producerar Q = 16 16 = 2KL 8 = KL K = 8/L Vi har nu ett samband där kvantiteten av kapital är en funktion av mängden arbetsinsats som sätts in.
Vi kan ta reda på alla kombinationer av L och K som ger oss Q = 16 Om vi ritar in dessa kombinationer i en graf så kallar vi kurvan vi får för en viss nivå av Q för en isokvant. Isokvant (Isoquant): Anger alla kombinationer av insatsfaktorerna som ger upphov till en viss producerad kvantitet (Q). Oftast avtagande lutning. Om den är väldigt rätlinjig, så är det t.ex. väldigt lätt att byta kapital mot arbetskraft (om isokvanten är helt linjär så är kapitalet och arbetskraften perfekta substitut). Detta innebär att man t.ex. kan ersätta antal spadar mot antalet arbetare, medan motsatsen innebär att vi är mycket mindre benägna att byta bort kapital (t.ex. den sista spaden) mot ökad arbetskraft. Om isokvanten är helt linjär så är kapitalet och arbetskraften perfekta substitut medan om den är L-formad så är de perfekta komplement. Mått på substituerbarheten mellan insatsfaktorerna är marginella tekniska substitutionskvoten (Marginal Rate of Technical Substitution, MRTS) Förändringen i K om vi förändrar L, vilket avgörs av lutningen av isokvanten inom det specifika intervallet. Härledning Marginalprodukt (MP) är ett mer allmänt känt begrepp. Förändringen av extra produktion man får ut av en ökning av arbetskraften. Marginalprodukten av arbetskraft (Marginal product of labor): Marginalprodukten av kapital (Marginal product of capital): I industriländer i Europa använder vi en förhållandevis hög mängd kapital jämfört med arbetskraft, medan motsatsen råder i fattigare länder. Företag måste överlag acceptera marknadsräntorna och även lönerna på arbetsmarknaden inom ett visst land. Vi antar att företag inte kan styra priserna men däremot kvantiteten av produktion, arbetskraft och kapital:Kostnader (kap. 10) Information om priser på insatsfaktorerna: w = Timlönen (wage), dvs priset på arbetskraft (L) r = Räntekostnader, dvs pris på kapital Kort sikt - Minst en produktionsfaktor är låst och ger därmed upphov till fasta kostnader: Q = f(K, L) Antag att kapitalet är en fast faktor som ger fasta kostnader (fixed cost, FC) FC = r * K0 (K0 eftersom kapitalet var låst vid en viss nivå) L är en variabel faktor som ger rörliga/variabla kostnader (variable cost, VC) VC = w * L Totala kostnader (Total cost, TC) TC = FC + VC Exempel: r = $0.25 K0 = 120 w = $10 FC = r * K0 = 0.25 * 120 = $30 VC = 10 * L TC = FC + VC = 30 + 10L Genomsnittliga fasta kostnader (Average fixed cost, AFC) AFC = FC / Q T.ex. om Q ökar så minskar AFC Genomsnittliga variabla kostnader (Average variable cost, AVC) AVC = VC / Q T.ex. om både Q och VC ökar så kanske AVC minskar. Men lagen om den marginellt avtagande avkastningen kan vid en viss minimum gräns göra att AVC börjar öka. Detta brukar förklaras med motsatsen till stordriftsfördelar, dvs extra problem och kostnader som drabbar företag när de når en viss storlek och volym. Genomsnittliga totala kostnader (Average total cost, ATC) ATC = TC / Q Kan använda samma sambandsexempel som AVC ovan. Om man ritar upp i diagram, med kostnader vertikalt och Q horisontellt så får vi U-formade AVC och ATC (kostnaderna börar stiga igen vid en viss kvantitet). Marginalkostnaden (Marginal cost, MC): Förändringen i totala kostnader när den producerade kvantiteten ökar eller minskar med en enhet. Exempel: delta TC = 40 - 30 delta Q = 4 - 0 MC = (40 - 30) / (4 - 0) = 2.5 MC-kurvan skär AVC- och AC-kurvorna i deras minimum. Lång sikt - Alla produktionsfaktor är rörliga/variabla och därmed förekommer inga fasta kostnader. Isokost/Isocost - Visar vilken kombination av produktionsfaktorer som ger oss samma kostnader. Isokostlinjen liknar budgetlinjen. C = w * L + r * K Kan skrivas om som: r * K = C - w * L K = C / r - w / r * L  (Detta är en typisk rätlinjig ekvation, i formen y = m + kx) Exempel: w = 2 r = 4 C = 2L + 4K C = 8 8 = 2L + 4K K = 2 - 0.5L
Går att rita upp i ett diagram med K vertikalt och L horisontellt. Isokostlinjen blir en sluttande rät linje. Går att kombinera isokost och isokvantlinjen. Från produktionsfunktionen får vi isokvanter. Lutningen på isokostlinjen är -1/2 = -w/r Lutningen på isokvanten är MRTS = delta K / delta L = MP_L / MP_K För att producera en viss kvantitet till lägsta kostnad krävs den mängd K och L som ges av tangeringspunkten mellan isokvanten och isokostlinjen. Vid kostnadsminimering gäller att: MP_L / MP_K = w/r Eftersom w/r är konstanta faktorer (företagen har inte tillräckligt mycket makt över ränte- och lönemarknaden) så måste förändringar ske i MP_L / MP_K Vi kan få olika tangeringspunkter för olika stora kvantiteter (vid högre kvantiteter desto längre till höger hamnar isokost/isokvant-linjerna. Dessa kan vi sen föra över till ett nytt diagram med kostnad ($) på vertikal axel och kvantitet på horisontell axel. Genom att ta punkterna från isokost/isokvant-diagrammet och föra över till detta diagrammet kan vi få en kostnadsfunktion TC(q). Två andra kurvor (u-formade) kan placeras in i samma diagram: Genomsnittliga långsiktiga kostnader (Long-term average cost, LAC): LAC = TC / q Marginella långsiktiga kostnader (Long-term marginal cost, LMC): LMC = dTC / dq Korsar alltid LAC vid LACs minimum punkt. Ovanstående analyser kan visa oss när vi får stordriftsfördelar. Så länge vi har fallande genomsnittskostnader (LAC) har vi ökande stordriftsfördelar, dvs ökande skalavkastning. Vid lägsta genomsnittskostnaden (LAC) så får vi jämvikten q (med streck ovanför) vilket är den optimala skalan / volymen. Till höger om denna punkt får vi istället stordriftsnackdelar (avtagande skalavkastning). Perfekt konkurrensVinst Vinst = Totala intäkter (TR) - Totala kostnader (TC) Vi kan skilja på två typer av vinster där de totala kostnaderna definieras olika:
Vi utgår ifrån att företag är vinstmaximerare. Perfekt konkurrens innebär att:
Företag sägs vara "pristagare" eftersom ett enskilt företag inte kan sätta vilket pris som helst utan måste rätta sig till marknadspriset p.g.a. konkurrensen. Svårt att finna perfekt konkurrens i praktiken, men exempel på marknader som liknar perfekt konkurrens brukar sägas vara:
Marknaden: Företaget Q = Marknadens kvantitet q = Ett enskilt företags kvantitet (en liten del av marknadens kvantitet) P* = Marknadens jämviktspris som företaget måste rätta sig efter Totala intäkter (TR) = P* * q Kan ritas upp i totalintäktskurva: TR (kr) vertikalt, q horisontellt. TR-linjen stigande rät linje. Vinstmax: Vi har störst vinst vid det största glappet när TC är mindre än TR. Uträkning. Deriverar: Detta ger oss vinstmaximerande q*. dTR / dq är samma som marginalintäkter (MR) och dTC / dq är samma som marginalkostnader (MC). Alltså kan vi även skriva: Detta ger oss också vinstmaximerande q*MR = MC Exempel på MR = MC metoden: P* = 2.5 TR = P*q = 25q VC = 1/3 * q^3 - 5q^2 + 25q FC = 100 TC = 1/3 * q^3 - 5q^2 + 25q + 100 Vi räknar ut MR genom att derivera TR med avseende på q: MR = dTR / dq MR = 25 Vi räknar ut MR genom att derivera TC med avseende på q: MC = dTC / dq MC = 1/3 * 3q^2 - 10q + 25 MC = q^2 - 10q + 25 För att få fram vilken kvantitet (q) företaget ska producera för att vinstmaximera så räknar vi ut MR = MC: MR = MC 25 = q^2 - 10q + 25 0 = q^2 - 10q q(q - 10) = 0 Detta ger oss två möjliga lösningar: q1 = 0 q2 = 10 Vi kan testa dessa värden: q = 0 ger oss vinst = -100 q = 10 ger oss vinst = 67 Vi ser då att q2 (67) är den vinstmaximerande kvantiteten eftersom den ger oss högst vinst. Företagets utbud Ett diagram för MC = MR $ vertikalt, q hortisontellt. MR är en horisontell rak linje vid P1 MC är en u-formad kurva. MC = MR där MC-kurvan skär MR-linjen vid q1 Antag att: Efterfrågan ökar på marknaden -> Marknadspriset stiger från P1 till P2 -> MR-linjen stiger till MR2 -> Ny jämvikt vid q2 där MC är höger än tidigare -> Företaget måste öka sin produktion till q2 och öka sina kostnader för att möta den ökande efterfrågan Efterfrågan minskar på marknaden -> Marknadspriset sjunker från P2 till P3 -> MR-linjen sjunker till MR3 -> Ny jämvikt vid q3 där MC är lägre än tidigare -> Företaget måste sänka sin produktion till q3 och sänka sina kostnader för att möta den sjunkande efterfrågan Vi kan använda den här analysen för att förstå sambandet mellan marknadens pris och företagets kvantitet, dvs företagets utbud. Hur mycket företaget ska producera vid olika prisnivåer för att nå maximal vinst. För att verkligen kunna använda diagrammet bör vi även rita in ATC och AVC, som också är u-formade och skärs av MC vid sina minimumpunkter. Vi ser tre olika scenarier: Om priset skär MC ovanför ATC (P > ATC) så får vi en vinst > 0 Om priset skär MC precis där ATC skär MC (P = ATC) så får vi en vinst = 0 Om priset skär MC under ATC (P < ATC) så får vi en vinst < 0, dvs en förlust. Vad ska företaget göra på kort sikt vid en förlust? Företaget kan fortfarande täcka upp några av sina kostnader (kanske alla variabla kostnader och en liten del av de fasta kostnaderna). Om företaget lägger ner så uppkommer stora kostnader i form av löpande löneavtal, hyreskontrakt osv. Därför gör företaget på kort sikt en mindre förlust om de fortsätter producera än om de stänger ner helt och hållet. Med andra ord, det är inte möjligt att bara lägga ner och starta upp verksamheten hur fort som helst, det finns dyra nedstängningskostnader (löneavtal, hyresavtal osv) och dyra uppstartningskostnader (i form av investeringar i maskiner osv) som gör att företag gärna undviker nedstängning om det finns hopp för vinst igen på längre sikt. Företagets kortsiktiga utbudskurva är dess positivt lutade del av MC-kurvan över AVC-minimum. Marknadsutbudet Vi tar ett exempel med en marknad med två företag. Företag A - utbud:
Företag B - utbud:
Marknaden - utbud (summan av producerad kvantitet för företag A och B):
Går att rita upp i vanliga diagram för utbudskurvor. Dessa kurvor är stora förenklingar och sammanfattar en stor del av det vi gått igenom ovan. Exempel 2: Ett företags utbudskurva: MC = 10 + 2q Eftersom MC är en spegling av priset så kan vi lika gärna skriva: P = 10 + 2q Vi skriver om ekvationen så q blir ensamt (q som en funktion av P, vilket är det vanliga sättet att beskriva utbudskurvan i det här sammanhanget. Motsatsen kan användas t.ex. vid beräkning av priselasticitet): 2q = -10 + P q = -5 + 0.5P Antag att marknaden har 50 identiska företag. Marknadsutbudet blir då: Q = 50 * q Vi sätter in företagets utbudskurva (q) i ekvationen: Q = 50(-5 + 0.5P) Q = -250 + 25P Vi har då härlett marknadens utbudskurva från företagens utbudskurvor. EffektivitetKonsumentöverskott (KÖ): Skillnaden mellan betalningsviljan och marknadspriset. I diagrammet, triangeln längst upp till vänster som bildas mellan efterfrågekurvan och linjen för jämviktspris. Producentöverskott (PÖ): Skillnaden mellan marknadspriset och det lägsta pris som producenterna kan acceptera. I diagrammet, triangeln längst ner till vänster som bildas mellan linjen för jämviktspris och utbudskurvan. Vid perfekt konkurrens är PÖ + KÖ maximalt. Därför är jämvikten effektiv. "Välfärd" mäts som KÖ + PÖ. Inte välfärd som i socialt skydd, men om man har hög ekonomisk välfärd så har man marginalen att införa sociala välfärdssystem. Perfekt konkurrensmarknad på lång sikt. * Alla resurser är variabla, inga fasta kostnader. Därmed kan nya företag etablera eller lämna marknaden. * Om vinst förekommer lockas nya företag till marknaden och marknadsutbudet ökar. * Om förluster förekommer medför det att företag lämnar marknaden och marknadsutbudet minskar. MonopolVad är monopol?
Hur uppstår monopol?
Monopolets utbud av sin vara: Vinstmaximering Vinst = Totala intäkter (TR) - Totala kostnader (TC) TR = P * Q MR = dTR / dQ Ett diagram med kr vertikalt och kvantitet horisontellt. Två varianter: 1) För ett monopol så är TR-kurvan formad som ett upp-och-ned-vänt U. Vi når ett max (vid MR = 0) och sen avtar den. Maxet ligger alltid på hälften av kvantiteten för en negativt lutande rät efterfrågelinje. 2) Vid fullkomlig konkurrens så har vi en ständigt stigande rät TR-linje, eftersom företaget inte kan påverka marknadspriset. För monopol (1):  Vinstmaximera handlar om att maximera kostnaderna och samtidigt minimera kostnaderna. Vi når därför vinstmaximerande kvantitet när MR = MC. Exempel: Antag att efterfrågan är: P = 11 - Q TR = P * Q Vi sätter in P: TR = (11 - Q) * Q TR = 11Q - Q^2 Detta ger oss den specifika TR-funktionen. MR = dTR / dQ MR = 11 - 2Q Antag att monopolets kostnader ges av följande kostnadsfunktion: TC = Q^2 + 3Q + 5 MC = dTC / dQ MC = 2Q + 3 MR = MC Q = 2 Vinst = TR - TC = 18 - 15 = 3 TR = P * Q = 9 * 2 = 18 TC = 2^2 + 3 * 2 + 5 = 15 P = 9 Ett perspektiv beskriver både marknaden och företaget, på både kort och lång sikt. Skiljer sig från fullständig konkurrensmarknad där vi måste beskriva fyra olika perspektiv. Välfärdseffekter av monopol, jämför med utfallet vid perfekt konkurrens. Konkurrensmarknaden Massor av små företag utan någon som helst marknadsmakt. Utbudskurvan = summan av alla småföretags marginalkostnadskurvor Låt oss säga att ett företag köper upp alla småföretagen och bildar ett monopol. Monopol Efterfrågekurvan är identisk. Utbudskurvan = Utgörs istället av monopolets marginalkostnader KÖ = Området mellan vinstmaximerande pris och efterfrågan. PÖ = Området mellan vinstmaximerande pris och marginalkostnaden Välfärdsförlust = Området mellan vinstmaximerande kvantitet, efterfrågan och marginalkostnader (rödfärgat) Qm är betydligt lägre än Q* Pm är betydligt högre än P* KÖ är betydligt lägre vid monopol än vid konkurrens PÖ är betydligt högre vid monopol än vid konkurrens Nettoförlust av KÖ och PÖ = välfärdsförlusten av monopolet Monopolet vill maximera sina vinster och tar därför ut ett högre pris än vad småföretag gör på en konkurrensutsatt marknad. Konsumenterna blir lidande, och vi får en ineffektiv resursanvändning. Därför har vi konkurrensmyndigheter både internationellt och på EU-myndighet, för att bekämpa dessa välfärdsförluster. Exempelvis oljebolag (t.ex. OPEC) när priser på världsmarknaden börjar sjunka så brukar de utvinna mindre olja, vilka pressar upp priserna och leder till större vinster igen. Finns ingen statligt skydd mot detta. Naturligt monopol Monopolet har avtagande genomsnittskostnader för hela marknadens efterfrågan. Ex. infrastruktur av olika slag, elnät, järnvägar osv. Varje ny enhet kostar mindre att producera, dvs vi har ständigt avtagande genomsnittskostnader (ATC, average total cost). Samma sak som stordriftsfördelar. Inte gynsamt att flera företag är med och producerar för de kan aldrig producera mer effektivt än ett enda företag. Marginalkostnaderna ligger till skillnad från normalfallet alltid under ATC. MC brukar därför ritas in som en horisontell linje. Åtgärder: * Myndigheterna reglerar monopolets pris så att vi får ett pris där ATC skär D. Lägre pris vid Patc istället för Pm, och högre kvantitet vid Qatc. Detta ger vinst = 0, och konsumenterna får dra nytta av stordriftsfördelarna. * Reglera monopolets pris till ett pris där MC skär D. Ännu lägre pris vid Pmc och högre kvantitet vid Qmc. Detta leder till en viss förlust, vilket staten kan motverka genom att skattesubventionera. Skattesubventionerna bör då motsvara förlusten, dvs skillnaden mellan ATC och MC vid denna punkt. Arbetskraft (kap. 14)C = w * L + r * K Arbetskraften bestäms av w * L (lönenivå * mängden arbetskraft) Efterfrågan av arbetskraftHur mycket kommer ytterligare en enhet arbetskraft att ge i ytterligare produktion? q = Producerad kvantitet L = Mängden arbetskraft/arbetade timmar MPL = Marginalprodukten av arbetskraft MPL = dq / dL Antag att varan som produceras bjuds ut på en perfekt konkurrensmarknad. Då är marknadspriset det pris som producenten får acceptera, P*. Marginalproduktens värde: Marginal revenue product of labor (MRPL) = MPL * P* Synonym: Value of Marginal Product of Labor (VMPL) = MRPL men vi använder MRPL Exempel Produktionsfunktion: q = KL - 1/40 * L2 Antag att kapitalet är låst vid K0 = 10. Vi räknar alltså på kort sikt. Vi får då: q = 10L - 1/40 * L2 Vi deriverar q med avseende på L MPL = dq/dL MPL  = 10 - 1/40 * 2L MPL  = 10 - 1/20L
Antag att marknadspriset (P) är $2: P = 2 Vi får då: MRPL = MPL * P MRPL = (10 - 1/20L) * 2 MRPL = 20 - 1/10L
Antag att timlönen på marknaden är $12: w = 12 För att få den vinstmaximerande mängden arbetskraft (L) kan vi räkna ut: MRPL = w Vid denna punkt får vi som mest ut för varje anställd. MRPL är företagets efterfrågan av arbetskraft. I detta exempel när MRPL = 12, och vi får då: L = 80 Vi kan räkna ut den producerade kvantiteten vid denna punkt genom att sätta in L i produktionsfunktionen: q = 10L - 1/40 * L2 q = 10 * 80 - 1/40 * 802 Marknadsefterfrågan för arbetskraftVi lägger samman flera företags efterfrågekurvor. Exempel på ett enskilt företags efterfrågekurva: Om vi har två likadana företag på marknaden med ovanstående efterfrågan så skulle vi få följande marknadsefterfråga: Individens utbud av arbetskraftExempel 1: Timlön (w) = $4 24 timmars arbete ger $96 inkomst Antag att individen bjuder ut 6 timmars arbete. Exempel 2: Timlön (w) = $10 24 timmars arbete ger $240 inkomst Antag att individen bjuder ut 9 timmars arbete. Exempel 3: Timlön (w) = $14 24 timmars arbete ger $336 inkomst Antag att individen bjuder ut 9 timmars arbete. Vi kan även sätta timlön (w) och antal arbetade timmar (L) i ett diagram, med utbudet av arbetskraft (SL) som en kurva. Låginkomsttagare: När timlönen ökar så ökar intresset för att arbeta, och människor väljer att arbeta fler timmar snarare än att vara lediga. Vi får en större arbetskraft på marknaden. Substitutionseffekten dominerar. Höginkomsttagare: Vid en viss nivå så får vi istället motsatt effekt, att en högre inkomst gör att vi unnar oss mer fritid och mindre arbete. Vi får en oförändrad eller minskad arbetskraft på marknaden. Inkomsteffekten dominerar. Marknadsutbudet av arbetskraft Diagram med timlön (w) lodrätt och arbetskraft (L) vågrätt med en stigande rät linje för marknadsutbudet av arbetskraft (SL). Varför positivt lutat marknadsutbud för alla lönenivåer? Då lönen stiger så ökar antal individer som vill bjuda ut arbetskraft på marknaden. Därför kommer marknadsutbudet vara positivt lutat oberoende av om de ursprungliga deltagarna på denna marknad hade negativt lutade utbudskurvor vid höga timlöner. MinimilönLagstiftad minimilön - En minimilön sätts av staten. Exempelvis Storbritannien(?) Kollektiv avtal - Avtal mellan fackförbund och företag. Avtalsprincip. Exempelvis Sverige. Vi kan använda vanliga utbud och efterfrågekurvor. För att den ska få någon effekt måste den ligga ovanför jämviktslönen. Utbjuden arbetskraft ökar från L* till LS Efterfrågad arbetskraft minskar från L* till LD LS - LD = arbetslöshet Orsaken till minimilöner är att arbetstagarna ska få en lön som "går att leva på". Motargumentet är utestängningseffekter: Att minimilöner påstås minska utbudet av arbeten och stänga ute folk från arbetsmarknaden trots att de vill ha arbete. Det vill säga att arbetslösheten ökar. Vi skulle kunna tänka att efterfrågekurvan är brantare i praktiken. Vi får då en mindre skillnad mellan L* och LD vid en oelastisk efterfråga än vid den mer elastiska. Då skulle utestängningdeffekterna vara mindre. I praktiken skiljer sig detta vid olika branscher, ofta mer elastisk efterfrågan vid låglönebranscher. En arbetsgivare: Monopson - Det tillstånd som uppstår på marknaden när det bara finns en kund, som flera säljare måste slåss om.  Slutsats: Om vi har en ensam arbetsgivare på marknaden, då anställs färre arbetare och till lägre lön (w och L) än om utbudet och efterfrågan hade styrt (w' och L') i en konkurransmarknad. Vinstmaximerande mängd arbetskraft fås genom att intäkten på marginalen MRPL ska vara lika med kostnaden på marginalen för att anställa. TFCL = Total factor cost of labor = w * LS MFCL = Marginal factor cost of labor = delta TFCL / delta L Exempel
Offentliga sektorn(kap 17 och 6 i Frank och Hultkrantz Marknad & politik) Statens roll
Offentliga inkomster
Offentliga utgifter
Skattebaser och skatteskalor Skattebas: Det värde som ska beskattas, t.ex. inkomst av arbete. Typer av skatter:
Ett medel för varje mål som ska uppfyllas. Säg att vi har trängselskatt med målet att minska trafiken i centrala Göteborg, samtidigt kanske man vill bygga nya tunnlar och broar. Vi ser ett problem. Om vi vill minska trängsel så vill man ha bort skattebasen, och då försvinner pengarna för att bygga broar och tunnlar. Vill man nå minskning av trängseln så vill vi se mindre bilkörning, och därför mindre inkomster från bilister. Motsättningar. Därför viktigt att ha ett konkret medel för varje mål, så vi inte blandar ihop målen och får motsättningar. Skatteskalor
Välfärdseffekter av skatter Vilken skattebas är bäst att beskatta för att undvika snedvridna effekter av skatt? Snedvriden effekt kan t.ex. vara att folk undviker att arbeta, eller flyttar pengar utomlands för att undvika att betala skatt. Om vi utgår från en efterfråga och utbudskurva. Antag att vi lägger en skatt på T kronor som företagen betalar in. Detta förskjuter utbudskurvan uppåt, eftersom den inkluderar skatten som är pålagd varan. Vi får ny jämvikt. PD är det högre pris vid den nya jämvikten som konsumenterna betalar in. PS är det pris som företaget får in, vilket utgörs av punkten på den gamla utbudskurvan vid samma kvantitet som vid den nya jämvikten. Skillnaden mellan PS och PD är skatteinkomsten. Välfärdsförlust av triangeln som bildas i mitten (?) Om utbudskurvan stiger mycket brantare och vi lägger på en lika stor skatt så får vi en mycket mindre effekt, och en avsevärt mindre välfärdsförlusten. Det vill säga: För en lika stor skattesats får vi en avsevärt mindre välfärdsförlust om utbudskurvan (och/eller efterfrågekurvan) är oelastisk (brantare lutad). Utbudskurvan för fastigheter anses exempelvis vara lodrät, så ägaren av fastigheten är den som bär skatten. Optimal taxering: I sökandet efter skattebaser så är det önskvärt att uppnå en så liten välfärdsförlust som möjligt i förhållande till skatteintäkten. Sök skattebaser med oelastiska utbuds och/eller efterfrågekurvor, t.ex. fastigheter. Osäkerhet T.ex. om framtida arbetslöshet eller sjukdom. Socialförsäkringar försöker dämpa osäkerheten, t.ex. sjuk- och arbetslöshetsersättning, socialbidrag. En människas livscykel Riskförsäkringar: Exempelvis arbetslöshetsersättning, sjukvårdsersättning, socialbidrag. Bygger på samma princip som privata försäkringar. För att klara inkomstutjämningen så finns tre källor till lösningar:
Riskförsäkringars problematik
Kollektiva varor/tjänster (kap. 17) Kollektiva varor (public goods) kännetecknas av:
Exempel på kollektiva varor är bilvägar, broar, gatubelysning, fyrar, försvar och polisväsende. Problem vid finansiering av kollektiva varor:
Resultatet blir att utbudet av en kollektiv vara inte kommer till stånd. Färre är med och betalar in, och betalar en mindre summa än när det gäller privata varor. Därför är de inte gynnsamma att producera på en privat marknad, och blir underproducerade trots att det finns ett behov. Ett marknadsmisslyckande eftersom marknaden inte producerar varan trots att det finns en efterfrågan. Därför finansieras ofta kollektiva varor offentligt genom obligatoriska skatter. Exempel på kollektiva varor:: Utbudet bestäms som vanligt av marginalkostnader (MC). Antag att MC = 5 kr Vad blir den optimala avgiften per individ? Vid 6 enheter för individ A så är denne villig att betala 2 kr/st. Vid 6 enheter för individ B så är denne villig att betala 3 kr/st. Den med större betalningsvilja får alltså betala högre än den med mindre. Betalningsviljan brukar nästan alltid gå hand i hand med betalningsförmåga, så de med högre inkomster får ofta betala en större del av den kollektiva varan. Om varje individ själv skulle finansiera varan så skulle 0 enheter produceras, eftersom vi ser i individernas efterfrågekurvor att ingen är villig att betala 5 kr per enhet. Samarbete krävs alltså för att finansiera produktionen av varan. Externa effekter / ExternalitetNegativ extern effekt - När någon i sin verksamhet ger upphov till en skada (kostnad) för en annan part utan att den första kompenserar den skadelidande. Exempelvis: Utsläpp av skadliga ämnen i miljön dvs den som släpper ut behöver inte belastas med kostnader för skadorna. Negativa externa effekter leder till ett för högt utbud. Det finns kostnader som inte inkluderas i vanliga efterfrågan och utbuds kurvor för marknader eller enskilda företag. På företagsnivå så innehåller inte marginalkostnaden (MC) alla kostnader, för vid externa effekter föreligger kostnader i produktionen som inte beaktas av företaget. Antag att kostnaden på marginalen om även skadekostnaderna (kostnader av externa effekter) inräknas kallas MSC. Då skulle vi ha en samhällelig marginalkostnadskurva (MSC) som ligger på en högre nivå än MC, eftersom det innebär större kostnader per enhet. Om vi beaktade dessa kostnader så skulle vi få en ny jämvikt med en lägre producerad kvantitet, dvs ett lägre utbud. Får vi inte en välfärdsförlust då på samhällsnivå, som tidigare när utbudskurvan förskjutits uppåt? Nej, eftersom vi tidigare haft en produktion som inte tagit hänsyn till skadekostnader av externa effekter (t.ex. miljöutsläpp under produktionen). Snarare var välfärdsförlusten det tidigare glappet mellan det ursprungliga utbudet/marginalkostnaden som inte tog hänsyn till externa effekter, och den som gör det, vid samma producerad kvantitet. Åtgärder för att få företag att beakta externa effekter (främst gällande miljö):
Överlåtbara utsläppslicenser i praktiken Exempelvis Europeiska utsläppslicenser för CO2 sedan 2005. Tilldelningen av licenser gjordes gratis i förhållande till den dåvarande utsläppsnivån. Detta ansågs orättvist av vissa eftersom licenser tilldelas gratis och att de som hade högre utsläpp fick fler licenser från start. Handeln med licenser sker på börser med hjälp av mäklare. Marknadspriset varierar ganska mycket och beror på faktorer som energipriser, väder (temperatur osv), nederbörd och konjunkturläget. Antag att fördelningen av licenser i utgångsläget är X. Vid detta läge vill A köpa licenser och öka utsläppen medan B vill sälja licenser och minska utsläpp tills de når till läge Y. Alltid svårt att få sådana här system att fungera i praktiken. De ger oss heller ingen strävan mot 0 utsläpp, utan kan bara hjälpa oss att minska dem. För att bedöma hur mycket vi bör minska utsläppen så måste vi ta ställning till den subjektiva värderingen av miljön. När motsvarar nyttan på marginalen kostnaden på marginalen? Det vill säga hur mycket är vi beredda att betala (i form av miljöförstöring osv) för vår produktion? InkomstfördelningLorenzkurvor Lorenzkurvan (röd) härleds genom att placera ut punkter för olika inkomstgrupper och dra en kurva genom detta. Exempel i ovanstående diagram: * 20% fattigaste har en 10% del av inkomsten * 20% näst fattigaste har ca 15% del av inkomsten * 20% ytterligare har 15% del av inkomsten * 20% näst rikaste har 20% del av inkomsten * 20% rikaste har 40% av inkomsten. Den diagonala räta linjen (grön) utgör ett läge med perfekt jämn fördelning av inkomsten (alla grupper har exakt lika stor andel av inkomsten). Ginikoefficienten = Arean mellan diagonalen och lorenskurvan / Arean under diagonalen Ginikoefficienten kan ha ett värde mellan 0-1 0 = Perfekt jämlikhet 1 = Perfekt ojämlikhet Säger inget om landets rikedom (t.ex. BNP) eller hur mycket varje enskilt individ har (BNP per capita) utan bara hur inkomsten är fördelad. Praktiskt exempel från år 2000, gini-index: Mexiko: 0.47 (år 2002) Ryssland: 0.43 USA: 0.37 Sverige: 0.25 Finland: 0.24 Det vill säga, Finland mest jämlik och Mexiko mest ojämlik fördelning. Fattigare länder har ofta högre gini(?) Fördelningspolitik har visat sig ge mycket lägre gini-index, dvs jämnare inkomstfördelning. Mellan 1980-2005 har gini ökat i Sverige från ca 0.2-0.3 (disponibel inkomst), dvs 0.4-0.5 (faktor-/bruttoinkomst). En allmänt ekonomiskt svag period brukar överlag ge en större ekonomisk spridning (t.ex. 90-talskrisen). |
Mikroekonomi‎ > ‎
