Den här sidan består än så länge bara av lösa anteckningar Definition Ett allmänt accepterat betalningsmedel. Tre uppgifter:1. Fungera som bytesmedel 2. Fungera som värdemätare 3. Fungera som värdebevarare Terminologi Pevuniär - pecus (boskap) - Pengar? Kapital - caput (huvud) * Ursprungligen användes bruksföremål som byteshandel * I tidiga Europa var boskap den viktigaste värdeenhet * Metaller började användas för de var lätta att bevara, dela och transportera. Första myntet runt 600 f kr * Värdeenheterna blev allt mer abstrakta: kunde räkna i t.ex. oxar fastän betalningarna skedde i metall * Förstadiet till sedlar utgjordes av depositionsbevis som kunde överlåtas. 600 år e kr i Kina. De första sedlarna i Europa runt 1600-tal. * Guldmyntfoten. Kronan var fixerad vid värdet av guld. T.ex. 1 kr = 1/2480 kg guld. Kan kunde lösa ut sedlar till guldmynt motsvarande dess värde i vikt. I Sverige 1873-1914, 1916, 1924-1931. Var en säkerhet, att guldet finns som man alltid kan byta till. * Fram till 1973 hade kallades kronor för riksdaler. Riksdaler var grundat i silvermyntfot. * Idag har vi pappersmyntfot, inte samma säkerhet som guldmyntfoten. Baseras snarare på att vi litar på att det fungerar, vi vet att vi kan använda våra sedlar i framtiden [inflation skapar dock osäkerhet] Penningmängden (30/11 2009, ma kr) * Sedlar och mynt (monetära basen, M0)   97 * Bankinsättningar som är omedelbart tillgängliga ("avistainlåning", t.ex. dagslån, transaktionskonto, lönekonton), M1   1464 (1561)* Inlåning med vissa villkor (M2)   285 (1846) * Repor, andelar i penningmarknadsfonder, vissa korta värdepapper, M3   314 (2160) Tumregler 1. Sedlar och mynt utgör ungefär 5% penningmängden M3 2. Penningmängden M3 motsvarar ca 2/3 av BNP. Penningmultiplikatorn / Kreditmultiplikatorn Ökar penningmängden genom att pengar sätts i större omlopp. Det banker lånar ut kommer sedan tillbaka till banken, som lånar ut det igen, osv. Kreditmultiplikatorn "Den process som leder till skapande av nya bankpengar genom ett inflöde av ny monetär bas till bankerna" "Kvoten mellan penningmängd och monetär bas, ett tal större än ett när reservkvoten är mindre än ett." Större utlåning av banken leder till en större penningmängd i samhället - http://en.wikipedia.org/wiki/Fiscal_multiplier Exempel 1: 1. Banken har totalt 100 kr. 90 kr (90%) att låna ut och 10 kr (10%) i reserver. 2. Någon tar ett lån på 90 kr och köper något av någon annan för dessa 90 kr. 3. Den andra personen sätter in sina 90 kr på samma bank. 4. Banken har nu 90 kr mer, varav 10% går till reserverna och resten går att låna ut på nytt. Exempel 2: Banksektorns ("bankens") balansräkning:
Reserverna ("kassakvoten", det man inte får låna ut) ska vara 10% av inlåningen Scenarier: 1. Om inlåningen ökar med 1 kr så kan man öka utlåningen med 0,9 kr och reserverna med 0,1 kr (10%). 2. Den ökade utlåningen antas så småningom komma tillbaka till banken som ökad inlåning (101 + 0,9 = 101,9 kr). Härav kan ytterligare 0.9 * 0.9 = 0.81 kr lånas ut igen medan 0.1 * 0.9 hålls som reserv.Total penningmängdsökning (= total inlåningsökning): 1 + 0,9 * 1 + 0,9^2 * 1 + 0,9^3 + .... = =  (1 + 0,9 + 0,9^2 + ...) 1 = (1 / (1-0,9)) * 1 = 10 * 1 = 10 (Penningmultiplikatorn) Geometrisk serie Total utlåningsökning 10-1 = 9 Några penningpolitiska instrument Kassa(reservers)kvot    Sverige 1986   3%            1988   4%            1991   2%            1994   0% (Man menade att genom krav på reserver så missgynnades banker gentemot andra utlåningsinstitutioner, och gentemot utländska banker som sällan har detta krav. Trots det håller banker reserver för egen nytta.) Räntapolitik Reporäntan är numera den viktigaste kortsiktiga styrräntan. Baseras på återköpskrav. Repa, ett återköpsavtal på penningmarknaden. Riksbanken ökar kortsiktigt likviditeten (penningmängden?) i ekonomin genom att köpa statsobligationer. Ingår samtidigt ett avtal om att sälja tillbaka obligationerna inom en snar framtid (i praktiken en vecka). I praktiken ett lån med obligationer som säkerhet. Reporäntan är räntan för lånet. Reporäntan blir styrande. Valutapolitik "Valutapolitik kallas de åtgärder som staten och centralbanken vidtar för att påverka den egna valutans växelkurs." /W Vid fast växelkurs var det viktigt att se till att valutareserverna inte tömdes (för då var man tvungen att devalvera). Detta gjorde man genom att sträva efter en balans mellan inflöde och utflöde av valuta i landet. Om många vill sälja kronor så minskas kronans värde/andra valutor stärks. Om många vill köpa kronor så sker motsatsen. Räntan kan användas för att locka till sig utländska investerare för att stärka växelkursen. Förr kunde staten försöka påverka växelkursen genom att köpa eller sälja stora mängder valutor. Men effekten bara kortsiktig så används inte idag. Devalvering "Devalvering är en nedskrivning av värdet på en valuta med fast växelkurs. Motsatsen till devalvering är revalvering...En devalvering görs vanligen i syfte att förbättra landets bytebalans, det vill säga nettot av ett lands affärer med utlandet. En devalvering gynnar exporten och hämmar importen. Personer som lånat pengar i främmande valuta missgynnas. Eftersom en devalvering gör importerade varor dyrare i termer av inhemsk valuta riskerar inflationen att öka." /W |
Makroekonomi‎ > ‎
Pengar
Underordnade sidor (1):Valutor
