Länkar Stabiliseringspolitik Världsekonomin är idag väldigt komplicerad, och vårt lands ekonomi påverkas av både utländska och inhemska ekonomiska trender, s.k. konjunkturcyklar. Under en lågkonjunktur så sparar folk sina pengar och det går sämre för företagen. Företag måste säga upp personal och arbetslösheten ökar, vilket gör lågkonjunkturen till en svår tid för många. När trenden vänder mot högkonjunktur så börjar folk köpa och investera. Företag har råd att nyanställa, arbetslösheten sjunker och landets tillväxt stiger. Människor upplever att de har lätt att få jobb och blir mer villiga att spendera sina pengar. Samtidigt finns risken att folk tar för stora lån och att ekonomin kraschar och leder oss in i en ännu djupare lågkonjunktur med värre arbetslöshet. Syftet med stabiliseringspolitiken är att genom planekonomiska metoder minska effekterna av dessa trender, för att vi ska slippa ekonomiska kriser och få ett stabilare och tryggare samhälle med högre tillväxt. Finanspolitik Finanspolitik är en form av stabiliseringspolitik som innebär att staten genom skatter och offentliga utgifter motverkar konjunkturtrender. Expansiv finanspolitik är när staten ökar sina utgifter genom att investera i projekt och sänka skatter för att arbetslösheten ska minska och folk ska våga spendera mer pengar, vilket kan dämpa en lågkonjunktur. Kontraktiv finanspolitik är det motsatta, när staten minskar sina utgifter och höjer skatterna för att lugna ekonomin, så att människor inte tar för stora lån och en högkonjunktur överhettas och spricker. Penningpolitik Förutom trender i konsumtionsmönster så kan även förändringar i penningvärdet skapa en instabil ekonomi. När fler pengar sätts i omlopp i samhället, t.ex. när många lånar och investerar, får vi en ökad inflation vilket innebär att priserna i samhället stiger för att anpassa sig till den nya penningmängden. Motsatsen, nämligen när många sparar och sätter in pengar på banken, innebär en minskad penningcirkulation vilket ger oss en minskad inflation eller t.o.m. deflation när den allmänna prisnivån sjunker. Inflation och deflation är problematiska eftersom de gör att pengarnas värde förändras över tiden, vilket gör det svårare för marknaden att sätta korrekta priser och löner eftersom dessa konstant måste justeras, justeringar som i sig innebär extra kostnader (s.k. transaktionskostnader). Penningpolitik är en stabiliseringspolitik som strävar efter att behålla ett stabilt penningvärde över tiden. I Sverige liksom stora delar av Europa har vi en självständig centralbank, Riksbanken, som fått i uppgift att hantera penningpolitiken oberoende av övriga politiska beslut. Riksbanken har som mål att hålla en låg och stabil inflation, vilket man gör genom att ändra styrräntan, den ränta som alla övriga banker lånar pengar för. Genom att sänka styrräntan under lågkonjunkturer och höja den under högkonjunkturer ser man till att dämpa konjunkturtrenderna och deras effekt på pengarnas värde. Resultatet blir ett jämnare penningvärdet över tiden vilket skapar en stabilare ekonomi. Fördelningspolitik Påverkar fördelningen mellan hushåll. T.ex. barnbidrag, pensioner (kan även få en stabiliseringspolitisk effekt och vice versa) Strukturpolitik Offentliga sektorn Tre uppgifter 1. Strukturpolitik: Påverka resursallokeringen, dvs. styra realkapital och arbete till olika typer av verksamheter. T.ex. koldioxidutsläppskatt, alkoholskatt osv) 2. Fördelningspolitik. Påverkar fördelningen mellan hushåll. T.ex. barnbidrag, pensioner (kan även få en stabiliseringspolitisk effekt och vice versa) 3. Stabiliseringspolitik (penning-/finanspolitik). Stimulera ekonomin under lågkonjunkturer och dämpa den i högkonjunkturer. T.ex. höja/sänka skatter och öka/minska offentliga utgifter. Samband mellan BNP, skatter och offentliga utgifter plus multiplikator-grejen T = nettoskatterna (skatter - transfereringar) Från eng. "tax" G = Offentliga utgifter. Från eng. "government" Y - T = disponibla inkomster som konsumenterna har (det som de har kvar efter de betalat skatt) 1) C = a + b * (Y - T) 2) T = T(exogent) (variabeln T bestäms bara av utomstående faktorer, och påverkas inte av några andra variabler inom modellen) 3) I(pl) = I(pl, exogent) 4) G = G(exogent) 5) AD = C + I(pl) + G 6) Y = AD (jämviktsvillkor) 7) Y = a + b * (Y - T) + I(pl) + G 7a) Y = a + bY - bT + I(pl) + G 7b) Y(1 - b) = a - bT + I(pl) + G 7c) Y = 1 / (1-b) * a - b / (1-b) * T + 1 / (1-b) * I(pl) + 1 / (1-b) * G Antag att G ökar medan a, b, T och I(pl) är oförändrade. Hur påverkas Y? Förändringar beskrivs med "delta" men vi behöver bara skriva ut förändringarna för G och Y eftersom det bara är dessa som ändras: delta Y = 1 / (1-b) * delta G Multiplikatorn för Y med avseendet på G är samma som multiplikatorn med avseende på de planerade investeringarna På motsvarande vis om T ändras: delta Y = -b / (1-b) * delta T    Negativ multiplikator. Vid högre skatt (som inte används) så får vi mindre konsumtion i ekonomin. Går även att skriva: -b / (1-b) = -MPC / (1- MPC) = -MPC / MPS Om man använder skatterna (ökar G), kommer ökningen av Y att neutralisera minskningen av Y som blir av minskad skatt (T)? Nej: Balanserade budgetens multiplikator: T och G ökas med samma belopp. Utgå från 7c) och låt detta ske: 7d) delta Y = -b / (1-b) * delta T + 1 / (1 - b) * delta G    Eftersom delta T = delta G så kan vi benämna dem delta Z    delta Y = -b / (1-b) * delta Z + 1 / (1-b) * delta Z    delta Y = (1-b) / (1-b) * delta Z    delta Y = 1 * delta Z      Balanserade budgetens multiplikator = 1 Slutsats: Om man ökar skatterna (T) och de offentliga utgifterna (G) med samma belopp så får man en positiv förändring av BNP (Y). Y ökar lika mycket som ökningen av T och G. Exempel 1: G ökar med 10 mkr Y ökar då med 10 + b * 10 + b^2 * 10 + b^3 * 10 + ... = 1/(1-b) * 10 10 är den direkta effekten från ökningen av G De efterföljande delarna än indirekta effekter via konsumtionen Exempel 2: T ökar med 10 mkr Y ökar då med -b * 10 - b^2 * 10 - b^3 * 10 - ... Vi har bara indirekta effekter via konsumtionen, som ger oss en minskning av Y. Dessa matchar G-ökningen negativt, bortsett från den första direkta effekten, som också blir den konkreta ökningen av Y om G och T ökar med samma belopp. Politik och problem * Man har med hjälp av multiplikatorn (och mer avancerade formler) har räknat ut att finanspolitik verkar mer direkt på ekonomin än penningpolitik. Finanspolitiska åtgärder tar dock oftare tid innan de beslutas om än penningpolitik. * Ofta fördröjningar efter förändringar, vilket påverkar statistik m.m. Timingar väldigt viktigt med åtgärder. T.ex. penningpolitik i lågkonjunktur, men verkar ändå inte förrän senare när man kanske har högkonjunktur osv. Man har med hjälp av multiplikatorn (och mer avancerade formler) har räknat ut att finanspolitik verkar mer direkt på ekonomin än penningpolitik. Finanspolitiska åtgärder tar dock oftare tid innan de beslutas om än penningpolitik. För in-/utrikeshandel och endogent bestämda skatter Antag ledig kapacitet b = konsumtionsbenägenheten t = skattesats T = total skatt (skattebeloppet) X = export M = Import m = Hur stor andel av den disponibla inkomsten som är import AD = Aggregerad efterfrågan 1) C = a + b(Y - T) 2) T = t Y 3) I (pl) = I (pl, exogen) 4) G = G (exogen) 5) X = X (exogen) 6) M = m(Y - T) 7) AD = C + I (pl) + G + X - M 8) Y = AD (jämviktsvillkor) Substituerar i 8) Y = a + b(Y - tY) + I (pl) + G + X - m(Y - tY)    Den totala produktionen = den totala efterfrågan För över alla Y:n till vänsterledet Y - b(Y - tY) + m(Y - tY) = a + I (pl) + G + X Y[1 - b(1 - t) + m(1 - t)] = a + I (pl) + G + X Y[1 - (1 - t)(b - m)] = a + I (pl) + G + X Y = 1 / (1 - (1 - t)(b - m)) * (a + I (pl) + G + X) delta Y / delta I (pl) = 1 / (1 - (1 - t)(b - m))    Multiplikatorn i Y med avseende på planerade investeringar, I (pl). delta Y / delta G = 1 / (1 - (1 - t)(b - m))    Multiplikatorn i Y med avseende på offentliga utgifter, G delta Y / delta X = 1 / (1 - (1 - t)(b - m))    Multiplikatorn i X med avseende på exporten, X Antag: 0 < t < 1 (t är större än 0 men mindre än 1) 0 < b < 1 0 < m < 1 m < b    importandelen måste vara mindre än konsumtionsbenägenheten(?) Ju större t desto större nämnare vilket innebär en mindre multiplikator. Om mer pengar går till skatt, desto mindre blir effekterna av multiplikatorn. Samma effekt med m. Ju mer en inkomstökning går till utlandet, desto mindre blir över att stimulera efterfrågan inom landet. Ju större b desto mindre nämnare vilket innebär större multiplikator. Exempel: t = 0,5 b = 0,9 m = 0,4 delta Y / delta G = 1 / 1 - (1 - 0,5)(0,9 - 0,4) = 1,3    Multiplikatorn med avseende på offentliga utgifter blir 1,3, vilket inte är helt orimligt i Sveriges ekonomi |
Makroekonomi‎ > ‎
