Modeller- Varumarknaden (Korsmodellen): Jämvikt när total konsumtion (AD) = total produktion (Y). Vid överproduktion så ökar lagren, företagen behöver avskeda personal och minska sin produktion. Vid underproduktion så minskar lagren, företagen behöver nyanställa och öka sin produktion. Ett jämviktsläge behöver inte innebära full sysselsättning, så det kan vara önskvärt att stimulera den totala konsumtionen genom expansiv finans- eller penningpolitik. Detta förskjuter AD-kurvan uppåt och ger oss en ny jämvikt vid en högre produktion och sysselsättningsnivå.
- AD (Aggregate demand): Total konsumtion. Här ingår sparande och lånande, så konsumtionen kan vara lägre eller högre än den totala produktionen.
- Y: Total produktion (BNP).
- Penningmarknaden: Jämvikt när penningefterfrågan (Md) = penningutbudet (Ms).
- Md (Money demand/Liquidity preference): Efterfrågan på pengar.
- Md = P * L(i, Y)
- P = Prisnivå. Vid stigande prisnivå har vi inflation, och sjunkande deflation.
- L(i, Y) = Likviditetspreferensen. Vill vi ha lättåtkomliga pengar (likviditet) eller investera dem i obligationer? Beror på nominell ränta (i) och total inkomst (Y).
- Inkomst:
- Transaktionsmotivet: Vi behöver obundna pengar/kontanter för vardagsärenden, t.ex. handla mat. Vid en högre inkomst vill vi konsumera mer och behöver mer fickpengar, vilket ökar likviditetspreferensen.
- Försiktighetsmotivet: Vi vill ha lättillgängliga pengar för oförutsedda problem och utgifter. Förväntningsaspekt. Vill ha mer pengar vid högre inkomster.
- Ränta:
- Spekulationsmotivet: Vi vill köpa obligationer om vi tror att obligationspriset kommer att stiga, vilket det gör ifall räntan stiger. Ju lägre ränta, desto mer pengar efterfrågan vi (istället för obligationer), och vice versa.
- Ms (Money supply)
- IS-LM: Visar oss vid vilken ränta (i) och total produktion (Y) som både varumarknaden (IS) och penningmarknaden (LM) är i jämvikt.
- IS (Investment and Saving equilibrium): Härleds från jämvikter på varumarknaden och ger oss de produktions- och räntenivåer där total konsumtion = total produktion. Negativt samband mellan ränta och total produktion (investeringar beror negativt på ränta), så IS-kurvan sjunkande.
- Y = C(Y-T) + I(r) + G + NX(Y)
- C = c0 + c1 * (Y-T)
- c1 = Marginal propensity to consume (MPC).
- c0 = Autonoma utgifter som inte påverkas av inkomster. Utångsläge
- I = Beror på den totala inkomsten och den reala räntan (r)
- r = Kan räknas ut med en approximation (Fisherhypotesen):
- Real ränta (r) = Nominell ränta (i) - förväntad inflation (πe)
- G = Offentliga utgifter (exogent bestämd)
- NX(Y) = Nettoexport, dvs export (X) - import (M), som beror på Y.
- LM (Liquidity preference and Money supply equilibrium): Härleds från jämvikter på varumarknaden och ger oss de produktions- och räntenivåer där penningefterfrågan (Md) = penningutbudet (Ms). Positivt samband mellan ränta och total produktion, därför är LM-kurvan stigande (när Y ökar så skiftar Md upp, och vi hamnar på en högre räntenivå).
- M/P = YL(i)
- M/P = Den reella penningmängden, dvs M (nominell penningmängd) delat på prisnivån (P).
- L(i) = Likviditetspreferensen/penningefterfrågan, dvs vill man ha pengar i fickan eller köpa obligationer? Beror på nominell ränta
- Y = Total produktion/inkomst. Totala inkomsten påverkar också penningefterfrågan eftersom den ökar transaktionsbehovet.
- Skiljer på kort sikt och lång sikt:
- Kort sikt (Keynesianskt perspektiv):
- Prisnivån (P) är fast
- Vid expansiv finanspolitik (G höjningar eller T sänkningar) så skiftar IS till höger, vilket ger en ny IS-LM jämvikt vid en högre ränta (i) och högre produktion (Y). Undantag när räntehöjningen i sin tur minskar investeringarna så mycket att IS skiftar tillbaka (den s.k. undanträngningseffekten)
- Vid expansiv penningpolitik så ökar vi den nominella penningmängden (M). Eftersom prisnivån är fast så stiger den reella penningmängden M/P och LM-kurvan förskjuts åt höger. Detta ger en ny jämvikt vid lägre ränta (i) och högre produktion (Y). Undantag när LM-kurvan inte sluttar uppåt utan är horisontell, så skiftet i LM inte ger någon ny jämvikt (den s.k. likviditetsfällan).
- LÃ¥ng sikt (Neoklassiskt perspektiv):
- Prisnivån (P) är rörlig
- Vid expansiv finanspolitik skiftar IS till höger som på kort sikt, med en ökad nivå av produktion (Y) och ränta (i). Men prisnivån P är inte längre konstant utan stiger. Den reella penningmängden M/P sjunker när P stiger, vilket skiftar LM-kurvan åt vänster, ger oss samma produktion Y som i ursprungsläget men vid en ytterligare ökning av räntan (i). På lång sikt hålls alltså Y konstant medan räntan (i) och prisnivån (P) stiger. Neoklassikerna menar därför att finanspolitik bara ger tillfälliga och inflationsdrivande effekter.
- Vid expansiv penningpolitik ökar vi penningutbudet (M), men prisnivån (P) följer med och justeras automatiskt, så den reella penningmängden M/P hålls konstant, och LM-kurvan återgår till ursprungsläget. Ingen förändring i jämvikt på lång sikt.
- Förväntningsutvidgad IS-LM: IS-LM går att utöka med förväntningar.
- IS utan förväntningar: Y = A(Y, T, r) + G
- IS med förväntningar: Y = A(Y, T, r, Y'e, T'e, r'e) + G
- Y'e = Förväntad inkomst
- T'e = Förväntad skatt
- r'e = Förvänad real ränta
- LM påverkas inte av förväntningar. Efterfrågan på pengar beror endast på dagens transkationsbehov, inte framtidens. (Stämmer detta? Finns det inte en spekulationsefterfråga som kan leda till likviditetsfällan? Om folk är rädda för att inte kunna ta ut sina pengar i framtiden eller att räntan kommer att stiga kraftigt så blir efterfrågan på pengar oändligt stor idag, och penningpolitik har inte längre någon effekt - en slags självuppfyllande profetia)
- Skillnader:
- Vi får en IS-kurva som är brantare än den utan förväntningar.
- Även skattehöjningar i framtiden (T'e) kommer att skifta IS-kurvan åt vänster. Går i linje med den Ricardianska ekvivalensen (offentlig belåning får samma effekt som höjda skatter idag, eftersom belåningen ökar förväntningarna på höjda skatter i framtiden och gör att folk konsumerar mindre idag)
- Information och trender får ny innebörd. Istället för att bara finanspolitik kan ändra produktionsnivån (klassisk IS-LM) så kan man även prata upp ekonomin. Genom att prata positivt om landets ekonomi så kan man påverka förväntningarna positivt, vilket kan skifta IS-kurvan så vi får en högre produktion.
- AD-AS: Ger oss prisnivån (P) och den totala produktionen (Y) när både varu-/penningmarknaden (AD) och arbetsmarknaden (AS) är ut jämvikt.
- AD (Aggregate demand): Härleds från jämvikten på IS-LM.
- AS (Aggregate supply): Härleds från jämvikter på arbetsmarknaden.
- WS-PS: W/P vertikalt, u horisontellt
- PS: Prissättningssambandet: Det pris företagen sätter beror på den nominella lönen och eventuella prispålägg företaget kan göra.
- P = (1 + μ) * w
- μ = Prispålägg (typ överflödig vinst, eng "mark up"). Mått på konkurrens. Ett företag under konkurrens kan inte göra några pålägg, ett oligopol kan göra visst pålägg medan ett monopol kan göra stora pålägg.
- w = LönenivÃ¥nÂ
- WS: Lönesättningssambandet: Den lön som betalas ut på arbetsmarknaden.
- Lönesättningssambandet: w = Pe * F(u, z)
- Pe = Förväntade priser
- u = Arbetslöshetsprocenten. Påverkar förhandlingsstyrkan och effektivitetslöner. Vid låg arbetslöshet är det lättare att få till nominella löneökningar, osv.
- u = 1 - Y/L om vi utgår ifrån en enkel produktionsfunktion Y = N, så vi kan skriva om lönesättningssambandet till:
- z = Alla andra faktorer som påverkar lönesättningen, t.ex. minimilöner, arbetslöshetsstöd (välfärd), strukturella förändringar (t.ex. genusstrukturen). Löneutvecklingar som inte kan förklaras med förväntningar och arbetslöshet. En "catch-up"-/dummy-variabel.
- Solow-modellen
- Finn steady-state. Tre steg:
- Härled de tre kurvorna:
- (1) Härled produktionsfunktionen per effektiva arbetare, t.ex. y = k^0.5
- Dela båda leden i produktionsfunktionen med AN och förenkla.
- (2) Härled faktiska investeringar per effektiva arbetare, t.ex. sy = I/AN
- I = sY i steady-state och dela med AN.
- (3) Härled nödvändiga investeringar (för konstant kapitalnivå) per effektiva arbetare, t.ex. (δ + ga + gn)k
- Philips-kurvan
Begrepp- Undanträngningseffekten (eng crowding out): När ökade offentliga utgifter leder till en minskning av (tränger undan) privata investeringar. Om finanspolitiken leder till en ökad produktion så kommer vi också se en ökad efterfrågan på pengar, vilket sin sin tur leder till en ränteökning. Ränteökningen reducerar privata investeringar vilket minskar den totala produktionen och minskar effekten av finanspolitiken.
- Detta kan demonstreras i IS-LM-modellen:
- Offentliga utgifter (G) stiger -> IS skiftar till höger -> Inkomsten (Y) stiger (mer än G p.g.a. multiplikatoreffekten) -> Penningefterfrågan (Md) stiger eftersom det behövs mer pengar för transaktioner -> Räntan (i) stiger -> De privata investeringarna (I) sjunker -> IS skiftar till vänster -> Inkomsten (Y) sjunker
- I korsmodellen tar vi inte hänsyn till penningmarknaden utan ser endast att:
- Offentliga utgifter (G) stiger -> Inkomsten (Y) stiger (mer än G p.g.a. multiplikatoreffekten)
- Inkomstökningen blir alltså mindre i IS-LM-modellen jämfört med korsmodellen eftersom inkomstökningar även påverkar räntan som påverkar inkomsten negativt.
- Exempel i praktiken
- Pengars neutralitet (eng neutrality of money): Antagandet att en ökning av penningutbudet (Ms) bara för med sig en lika stor ökning av nominella priser och löner. Mer pengar i sig ökar alltså inte köpkraften (de reala priserna eller lönerna), utan det krävs en större produktion (ökning i variabler såsom produktivitet eller teknologi) för att köpkraften ska öka. Pengar är neutrala i att de inte har ett eget värde utan endast används för att jämföra varors värden med varandra. Mer pengar ger oss inte mer köpkraft, utan för det krävs en större produktion.
- Klassiska dikotomin: Man delar upp penningvärdet i reella och nominella termer. Besläktat med pengars neutralitet.
- Lucas kritik (eng Lucas critique): Robert Lucas kritiserade makroekonomins användning av historisk data (adaptiva förväntningar) och aggregerade variabler. Han menade att vi även måste ta hänsyn till mikroekonomin och hur enskilda individer justerar sina förväntningar i nuet (rationella förväntningar) för att kunna göra trovärdiga prognoser. Han tog Philipskurvan som exempel som visade sig fungera i historiskt men som inte höll efter 1970-talet när penningpolitiken moderniserades. Lucas kritik hade influenser på efterföljande ekonomier som började lägga ett större värde på mikrogrunder i sina makroekonomiska modeller.
- Förväntningsteorier: Hur aktörerna bestämmer sina förväntningar. Två huvudteorier:
- Adaptiva förväntningar (eng adaptive expectations): Människor formar sina förväntningar om framtiden utifrån vad som hänt i det förgångna. Äldre teori. Utgår ifrån historik, applicerar denna på framtiden. Det blir som det varit den senaste tiden, där den senaste tiden utgörs av det man har siffror på. Populärt bland ekonometriker.
- Rationella förväntningar (eng rational expectations): Människor formar sina förväntningar genom att använda all tillgänglig information, inklusive information om det förgångna, nuet och prognoser om framtiden. Samlar information genom media, sociala nätverk osv och försöker gissa sig till vad som är det mest sannolika scenariot. Innebär inte att varje person är rationell utan att summan av alla individer är det. Förväntningar är normalfördelade, dvs vi har en spridning där man pendlar runt genomsnittet, som också är det mest sannolika. Sällan att extremerna inträffar så därför inte rationellt att förvänta sig det, men kan ske p.g.a. oväntade chocker.
- Okuns lag (eng Okun's law): Ett empiriskt observerat samband mellan sysselsättning och total produktion som visar att en minskning i sysselsättning leder till en större minskning i total produktion. T.ex. att 1% ökning i arbetslöshet leder till 2% lägre BNP. Möjliga anledningar kan vara en minskning av multiplikatoreffekten p.g.a. färre löneutbetalningar. Observationen presenterades av Arthur Okun 1962.
- ut - ut-1 = -β(gyt - gy)
- ut = Arbetslöshet ett visst år
- ut+1 = Arbetslösheten nästa år
- gyt = Produktionstillväxt ett visst år
- gy = Produktionstillväxt i naturlig sysselsättning/normal nivå
- β = Konstant som avgör hur stark effekten är. Skattades av Arthus till högre än 1.
- Likviditetsfällan
- Naturlig arbetslöshet
- Realbalans
- Monetära basen
- Sparpadoxen
- Ricardianska ekvivalensen (eng Ricardian equivalence): Det spelar ingen roll om offentliga utgifter finansieras med ökade skatter eller belåning. Om staten belånar sig så vet folk att de kommer behöva betala tillbaka pengarna i framtiden så de kommer vara försiktigare i sin konsumtion, vilket får samma effekt på ekonomin som om skatterna hade ökat.
- Animal spirit - Finns en osäkerhet man inte kan mäta med matematik, s.k. vågor av optimism och pessimism. Förväntningar. Krävs inte mycket för att skifta från optimism till pessimism. I modern makro har man försökt vidareutveckla detta.
- Automatisk stabilisering - Reaktionsmönster och automatiska justeringar av budgeten som uppstår i olika konjunkturlägen utan statens inblandning, dvs utan att staten ändrar skatterna eller de offentliga utgifterna. Generellt gäller att budgetunderskott uppstår i lågkonjunktur och budgetöverskott i högkonjunktur, utan politisk förändring. En förklaring är att skatteintäkterna minskar när den totala inkomsten minskar, och ökar när den ökar, trots att skattesatsen är oförändrad. En annan är att det krävs mer offentlig utgifter i lågkonjunktur eftersom det behövs fler transfereringar (arbetslöshetsersättning, socialbidrag osv) p.g.a. den högre arbetslösheten, medan det krävs mindre i högkonjunktur, trots att man inte gör några politiska förändringar.
- Livscykelhypotesen
Tack vare IS-LM modellen kunde två skolor samsas om samma modell, både keynesianer och neoklassiker. Krävde att de gjorde två olika antaganden. Keynesianerna utgick ifrån kort sikt där prisnivån (P) = 1 Klassikerna utgick ifrån lång sikt där produktion/inkomst (Y) är konstant i full sysselsättning.
Keynesianska korta sikten: Prisnivån är konstant.
Vid expansiv finanspolitik (G höjningar eller T sänkningar) så skiftar IS till höger, vilket ger en ny IS-LM jämvikt vid en högre ränta (i) och högre produktion (Y).
Vid expansiv penningpolitik ökar vi M, där realbalansen M/P stiger och LM-kurvan förskjuts åt höger. Detta ger en ny jämvikt vid högre ränta (i) och högre produktion (Y). Ett undantag vid likviditetsfällen när LM är rak.
Neoklassiska långa sikten: Prisnivån är rörlig.
Vid expansiv finanspolitik skiftas IS till höger som förut, med en ökad nivå av produktion (Y) och ränta (i). Men P är inte längre konstant. Realbalansen M/P sjunker när P stiger, vilket skiftar LM-kurvan åt vänster, ger oss samma produktion Y som i ursprungsläget men vid en ytterligare ökning av räntan (i). På lång sikt hålls alltså Y konstant medan räntan (i) och prisnivån (P) stiger. Neoklassikerna menar därför att finanspolitiken bara ger tillfälliga effekter.
Vid expansiv penningpolitik ökar vi M, men P stiger också, så realbalansen M/P hålls konstant, och LM-kurvan återgår till ursprungsvärdet. Ingen förändring i jämvikt på lång sikt.  |
